11 mars 2014

Mössan, väskan och statistiken

Jag köper inte lika mycket som förr från vår butik för vi har huset fullt och mer än vi behöver men ibland får vi in vissa saker som jag helt enkelt inte kan motstå. Som den här gröna mössan och pippikappsäcken.



Jag brukar falla för obetydliga, oanvändbara saker men de här två sakerna är ju dessutom funktionsdugliga och praktiska. Är det någon stickerska som känner till detta mönster eller något liknande? Mössan ser ut att vara rolig att tillverka.


Eftersom kappsäcken inte är full med guldpengar och jag tycker det är bra att hålla en låg konsumtionsnivå så har jag från och med årsskiftet börjat bokföra alla inköp vi gör förutom mat och andra hushålls/dagligvaror. En hittills enkel bokföring eftersom saldot i mitten av mars endast är fem par strumpor i nyinköp. Loppissaldot ligger för tillfället på 90,20€. 


Jag brukar komma på mig själv med att säga två saker rätt så ofta, det ena är "Vi är nästan aldrig sjuka". (Då tänker jag alltså på förkylning, feber och liknande, inte de kroniska varianterna och ålderskrämporna.) Därför har jag också börjat anteckna våra sjukdagar för att kontrollera om jag överdriver. Inga anteckningar har funnits i vårt familjestatistik-dokument under fliken sjuklingar förrän igår. Magsjuka 2 x pojke noterat, ujuj.


Den andra saken som jag brukar säga rätt så ofta är "jag är nästan aldrig till stan", så även stadsresor finns nu med i vår statistik. Hittills i år har jag bara varit två gånger till "stan", förutom två resor som jag sätter på arbetskontot och alltså inte räknar. 

Det låter kanske som överdriven dokumentation men samtidigt tycker jag att det är intressant att för en period studera sina vanor, vanor är ju just vanor som man inte oftast reflekterar så mycket över. En av våra vänner nämnde att han hade varit till "stan" två gånger i fjol, men han tyckte att det kunde ha räckt med en gång. Det är fint att man är nöjd med att vara på ett ställe och jag beundrar människor som klarar av att inte vara rastlösa och alltid på väg.

Samtidigt tycker jag förstås inte att man skall isolera sig. Ibland behöver man packa väskan och bege sig iväg för att samla nya upplevelser där det finns många människor. Men att packa en väska för en ensam- eller familjeutflykt till en skog eller en övergiven plats rankas lika högt på min drömreselista. Jag förstår att många kan tycka att det låter inskränkt, men alla upplever vi saker och ting på olika sätt under olika tider. Inuti mig finns så många rikt illustrerade bilder, berättelser och oförverkligade visioner att jag inte har behov av alltför mycket intryck utifrån, inte just nu i alla fall.

En kul detalj med tanke på det här med att inte åka någonstans är bloggkommentaren jag en gång fick efter att ha besökt bloggprisgalan i huvudstaden: "Nästa gång ni är i Helsingfors så bjuder jag gärna på kaffe." Ja, vanorna är som sagt olika, kommentatorn visste inte då att jag bara hade druckit kaffe en gång i mitt liv och att det var femton år sedan jag senast hade besökt Helsingfors.

10 kommentarer:

CAISA K. sa...

Vilket underbart och inspirerande inlägg igen. Rik den som nöjd är ♥

Håller med, det är bra att se över sina vanor och ovanor också för den delen ;) Vi hade oxå genomgång här vid årskiftet och kollade lite vart vi sätter pengarna. Det var nyttigt.

MrsUniversum sa...

Det här var roligt att läsa! Roligt att få bekräftat att fler tänker lite som jag.

Det är inspirerande att leva, det är inspirerande att läsa din blogg.

Det som visade sig när vi gick igenom utgifter, var att jag köpte så pass många snittblommor - ett "onödigt" gott :-)

Hanne sa...

Det var spännande läsning. Jag känner så väl igen mig. Jag har inte heller något större behov av att resa - och undrar ibland vad det är för fel på mig eftersom man "ska" tycka det är roligt att komma iväg. Men jag upplever, precis som du skriver, att det finns så mycket intryck ändå, jag behöver inte fler, och känslan av grå vardag känner jag över huvud taget inte igen. Varje dag innehåller miljoner intryck och idéer och en livstid är alldeles för kort för att förverkliga bara en bråkdel - då har man ju inte riktigt tid med att åka iväg bara för att få ännu mer idéer .... . Jag vet, jag överdriver, men lite så känner jag. Och jag tror det kan ha att göra med att man upplever olika mycket, har olika stor uppmärksamhet för sin omgivning. Tar man in väldigt mycket så är det viktigare med output än med ännu mera input.
Hursomhelst är detta resonemang värt att spinna vidare på: TAck för ditt inlägg.

Sofie sa...

fantastiskt! och inspirerande!
tack för senast!
s

Den där Victoria sa...

Vilken rolig grej att dokumentera vardagen sådär. Jag gillar verkligen väskan på bilderna.

Paula Johansson sa...

Vilken härlig Pippi kappsäck. I vår familj dokumenterar vi också - matinköp. Det blir nästan som en tävling med sig själv och det är kul att följa med vad man lägger pengar på.

Susanne sa...

Vilken LYCKA att hitta din blogg. Nu är jag verkligen fast!!

Anonym sa...

Vilken fin mössa! Vi bor oxå på landet och ganska avsides dessutom, men ojojoj vad galen jag skulle bli om jag inte slapp iväg på jobbresor ut i världen ibland. Sådär olika är det! Hälsar B-M

Lundagård sa...

Anonym: Jag vill också resa ibland och kan drabbas av en stark längtan att se något annat men det räcker med 1-2 gånger i året för mig men jag förstår att för många är det ideala 1-2 gånger i månaden, eller kanske veckan. :-) Fint att vi är olika!

Åsa Broo sa...

Aja, jag vill inte heller ta in för mycket har så mycket jag vill ge ut... Så bloggar blir inte slaviskt följda ;) men mössan! Den ser ut att vara virkad med muscher. Jätteroligt mönster! Gjorde ett halsskydd åt mig själv 2010 i plommonlila då jag började mitt senaste jobb :)

  © Blogger template Simple n' Sweet by Ourblogtemplates.com 2009

Back to TOP