20 oktober 2015

Kreativiteten

Jajja, visst är det härligt med kreativa människor men när man är sju sådana i samma hus kan det ibland kännas att allt går för långt.


Överallt är det någon som håller på med något och alla är så inne i sina projekt så det finns inte en tanke på att städa efter sig.


Huset översvämmas av alla möjliga sorts skapelser, byggnationer och konstverk. Egentligen borde jag dokumentera dem och sedan kasta, för i sig är de rätt fina men när alla ligger i en enda rörig hög blir man bara trött och irriterad på allt.


Det skapas både inomhus och utomhus och resterna av äventyren syns lite här och där.


Vi försöker förstås städa mellan varven men oftast glider allt oss ur händerna. Notera barnet bakom svarta stolpen.


Inga kommentarer.


Resterna av en en gång avancerad robothand med flera funktioner.





Fick nog för någon sag sedan och tog tag i saken, nu har vi sorterat 10 bordslådor fulla av skräp och skatter och gått igenom kilovis med papper, häften och böcker. Mycket har vi slängt och en del användbart ger vi bort. Det är helt galet onödigt att omge sig med saker som man inte använder. Däremot ser jag det som användning om det är föremål jag enbart njuter av för att de är vackra men det som ligger i lådor och skåp behöver man sällan lika mycket som man tror.


Att leva i den här oordningen som vi allihopa orsakar tillsammans, det kan gå rätt så bra en lång tid, men ibland kan jag explodera av allt. När jag blir arg händer det sig att jag kastar saker i ren ilska. Ja, jag vet, jag borde lära mig att hantera mina aggressioner och vi borde städa regelbundet varje fredag men det är inte så lätt att lyckas med allt men vi jobbar vidare på saken. Det är inte heller så smart att kasta saker i ilska, speciellt inte om det är något man tycker om eller som på bilden, när det är ett glas man kastar i en stekpanna. Det blir så ruskigt mycket att städa upp efter sig med glassplitter och fett som stänkt runt överallt. Fast bilden blev ju inte så dum, så något fick jag ut av det i alla fall.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Tack! Tröstar mycket, för jag tänkte vi (2 vuxna, 6 barn) är de enda som inte klarar städa regelbundet och samlar skräp. Ibland känns det som man inte skulle kunna andas för allt "skräp" man har runt sig.

Sissi

Viherrilli sa...

Suloinen sekamelska ei aina olekaan niin suloista. Ylimääräisistä tavaroista eroon hankkiutuminen kyllä antaa aina lisävoimia sekamelskan kanssa taisteluun :)

Louise sa...

Tänker ofta; vikväggar. Men tillslut skulle man väl inte kunna öppna dom längre för allt bråte. Jag älskar prylar och saker, men jag nöjer mig med att beundra dom på loppisar och i butiker. Jag behöver inte bo tillsammans med dom. Men så har jag en rätt låg tröskel för saker som inte är på sin plats, blir lättare för mig att inte ha dom alls. Ditt liv ser dock underbart ut, det är mycket glädje i just skapandets skräp. Nytt skräp kan vara fint, mer än tre dagar så blir det lite unket skräp.

idegumman sa...

Oj, en Stor kram till dig, Aja!!! Tack för att du visar de här bilderna! Jag blev glad av dem! Inte av skadeglädje, att andra också har rörigt... Utan av all den kreativa, hälsosamma tankeverksamhet som allt det där varit i kontakt med!! Ännu en kram till dig! Och många glada (om än kanske trötta) skratt i de utrymmena! Till dig och alla där hos dig!

Sweetshade Lane sa...

I laughed so much at this. I thought, "See! SEE! It's not just us!" Indeed, the price we pay when we have very creative families. What a great post. Thank you.

Anonym sa...

Älskar, älskar! Länge sen vi setts - det måste det bli ändring på! Kram, m.

Lantliga drömmar sa...

Skönt att se, vackert ställvis, och uttröttande samtidigt. Känner ju så igen mig. Kraft och tålamod till dig och er!

Jenny Sinisalo sa...

Tack för det här inlägget! Nu kan jag bättre leva med min angst över våra röriga vrån och ofärdiga väggar då jag vet att det finns fler :)

Minna sa...

Bästa inlägget!! Underbara bilder och väldigt roligt skrivet.

Anonym sa...

Jaa, det var säkert inte så roligt med efterstädningen men stekpannan blev faktiskt ett konstverk!

Sarah sa...

Underbart inlägg och tack för att du visar att man inte är ensam. Stöket hemma hos oss går upp och ned..i perioder är det ok och i perioder katastrof. Katastrof blir det speciellt när vi är fokuserade på något renoveringsprojekt. Då orkar man liksom inte ta tag i vardagsstädet och barnen får göra lite som de vill. Jag kan ha svårt att förlika mig med att det blir för stökigt och må lite dåligt när det går så långt att det känns oöverkomligt. Samtidigt försöker jag släppa på mina egna krav och påminna mig om att jag älskar andras rotiga hem. Jag har en förkärlek till stökiga hem fyllda med prylar i en salig röra. Det bästa jag vet är när jag kommer hem till någon och man redan i hallen får sparka undan skor och jackor för att ta sig fram. Då trivs jag. Att det ska vara så svårt att anamma den känslan i sitt eget hem?!

  © Blogger template Simple n' Sweet by Ourblogtemplates.com 2009

Back to TOP