10 mars 2013

Syster Aja

Med en ny människa i huset så hör det lite till att vi tittar genom barnens fotoalbum och ser vem som liknar vem. Jag plockade också fram mina egna album. Det fanns ju inga digitalkameror på den tiden så bilderna är inte så många men här är några som jag fotograferade av. 

När det här fotot togs fanns jag inte, det är min mamma som sitter i fåtöljen, i den lägenhet hon bodde i när hon arbetade på syster Ajas sjukhus i Stockholm, därifrån kommer alltså mitt namn.


Här är min pappa med mina tre söta systrar på kärran. Här var det ungefär ännu tio år kvar tills jag skulle födas.


År nittonhundrasjuttionio föddes jag. Sammetsvagn, gula frottébyxor, brun och vitblommig sovpåse var det som gällde då.


Jag mindes inte att vi hade så färgstarkt kök, svart kakel är rätt så vågat, man lägger märke till andra detaljer nuförtiden! Minns också att mamma har berättat att vi hade gröna gardiner och stormönstrade orange-svart-färgade medaljongtapeter i vardagsrummet. Vår svartröda tapet i hallen minns jag däremot.

Renovering intresserade antagligen redan i barndomen, däremot minns jag att jag ofta strejkade när det kom till diskning och potatisupptagning!


Husen och traktorn i min barndom. 
Egnahemshuset byggt på sextiotalet av mamma och pappa, lekstugan och fähuset. Traktorn som jag i ettans växel fick köra från fyra års ålder under höbärgningen ute på åkrarna.


Djuren. Mjukisdjurssamlingen, katterna Måns och Molla och Herefordtjuren Max. Det var många djur som var mina vänner på den tiden. Tjuren Sebastian fick jag rida på och svartvita kossan Elvira stod alltid troget och väntade på skolbussen tillsammans med mig.


Barndomen minns jag som en lång vacker sommar. Vi bodde på landet, hade ett litet jordbruk, mina föräldrar var alltid hemma på gården. Jag byggde kojor, hade hemliga klubbar, gjorde tidningar, lekte mycket utomhus, sydde, pysslade och tyckte det var roligt när storasystrarna var hemma. Jag började dagis först vid 6 års ålder, trivdes inte så bra och längtade hem till de fria lekarna. Det fanns inte många barn i byn men som tur var hade jag en bästis i samma ålder som bodde nära oss och vi lekte nästan dagligen. 

Det var på den tiden när det inte fanns datorer, (jo men jag köpte en Commodore 64 i andra hand i tioårs åldern) vi hade fast telefon i huset och lördagsnöjet var att "åka ut och köra och se vart man hamnar". Vi hade 24 km till närmaste tätort och skolresorna från årskurs fem räckte en timme och fyrtiofem minuter varje dag. Bankbil, bokbuss och butiksbil kom med jämna mellanrum till byn. Väldigt sällan, ett par gånger i året besökte jag Jakobstad som barn. 

Det var ett bekymmerslöst liv och jag har många fina barndomsminnen. Sen dog min pappa, vi flyttade till stan, jag började konstskola, jag blev kär, vi gifte oss, vi hyrde hus, vi fick barn, vi köpte hus, vi fick barn, vi köpte ett hus till, vi fick två barn till, vi började bygga ett hus, vi startade ett företag och vi flyttade in i vårt hus och fick just ett barn till. Så kan det gå och fortsättning följer!

17 kommentarer:

maria sa...

Härligt!

och tänk vilken rikedom att få minnas sin barndom som ett långt sommarlov :-)

Lev mer på mindre sa...

Vad roligt att se och läsa! Jag minns mer min barndom som massor av snö. Snö, snö, snö. Undrar om jag borde gå i terapi? : )

Familjen Autio sa...

Tack för att du delade med dej av dina minnen! Min barndom är också full av sommar, sommar och sommar.

Viola_T sa...

Underbart trevlig resumé av ditt liv fram till dags dato. En härlig barndom är grunden för frisk självkänsla.

Jordbrukarbilderna gör mej glad och ledsen på en och samma gång... (så´n är jag).

Sofie sa...

Vad roligt att få se ditt liv i bilder! Vi har haft liknande uppväxt: landet, jordbruk, föräldrar hemma, djuren, fria lekar på gården med grannbarn, författa och sälja tidningar, leka detektivklubb, sporttävlingar, lotteriförsäljning och mera mera!

Och Maria Ö, jag kommer också ihåg snö! Den snö som blåst ut över ååg-kantn, den man kunde hoppa ner och begrava benen ända upp till midjan i. Eller den man trampa upp planritningar på i hus i på lindon och sedan lekte att man bodde i. Snö är ett bra lekredskap. (Fast du kanske har en annan sorts relation till snön?:)

klipposfia sa...

Tjuren sebasian:) va gulligt! Ibland önskar man att bara för en stund få uppleva barndomen igen...men minnena lever alltid kvar! Du liknar din mamma på första bilden:)

Ninette sa...

Vilka härliga bilder!

Tanja sa...

Va härligt Aja, så vackert inlägg =)

Algot liknar ju minsann sin mor, tänker på bilden då du gungar =).

Kram Tanja F

toko baju muslim terbaru sa...

What a great idea! I love it.very interesting to read thank you

Lantliga drömmar sa...

Så intressant att få läsa om din barndom, tack för att du delar med dig! Bilden på dig i vagnen är för härlig, och att du är lika glad och pigg fortfarande, det är härligast! :)

Anonym sa...

Härligt! Tack för att du ville dela med dej! Många saker som jag känner igen mej i, som det där att "fara ut och köra" på lördagskvällarna. Ibland åkte vi iväg nånstans för att tanka :)!

Älfgärdet sa...

Underbart! Du är så fantastiskt inspirerande i allt du tar dig för! Med en gårdsbutik i förhoppningsvis ganska närliggande framtid så är det självklart er verksamhet som ligger som en stor förebild för oss <3

Mamsell Lufolk sa...

Intressant att få ta del av din barndom och uppväxt. Låter lika underbart som min barndom. Och vilka gulliga bilder du har på dig, alltid glad. :)

Kul att veta varifrån ditt namn kommer. Syster Aja, det låter ju som en trevlig dam, undrar om hon var lika trevlig som dig? ;)

Flickan på landet sa...

Va härligt att läsa :)Bilderna är såå fina!!

Anonym sa...

On mukava postaus,kiitos tästä Aja.Ajelen pikapuoliin sinne Purmolle.t.Jaana vanhalta talolta.

Kerstin sa...

Tack för din berättelse!

Anonym sa...

Lilltösen ser ut att bli lik pappa.

  © Blogger template Simple n' Sweet by Ourblogtemplates.com 2009

Back to TOP