Tre vintageklänningar

För en dryg vecka sedan hade vi bloggträff hos Sabinas, de har köpt mera mark till jordbruket och med marken följde en gammal gård som vi inledde träffen med att besöka. Vi körde längs krokiga skogsvägar i totalmörker och kom fram till en mycket vacker plats, åtminstone verkade det så av det lilla vi såg i skenet av våra ficklampor. Lång uthuslänga, gamla höga lönnar och Sabinas hästar i hagen utanför.

Vi gick runt och tittade i huset, på fotografier av de som bott där och visst ingav det en speciell känsla som oftast när man stiger in i ett gammalt hus. Vi travade också alla uppför den branta vindstrappan och väl uppe på vinden kunde vi se gamla kläder, överallt! Jag som redan var glad över besöket blev förstås ännu ivrigare. En del av oss tyckte nog att kläderna, mörkret och de slitna gardinerna i fönstren såg lite mindre trevliga ut. Innan vi körde tillbaka plockade jag med mig en hög med kläder som vi synade då vi kom fram till Sabinas.

För en billig peng köpte jag fyra klänningar och en kofta. Efter ett varv i tvättmaskinen kunde jag roligt nog konstatera att kläderna passade rätt så bra på mig. Vissa har lite hål här och där och är solblekta men jag tycker inte att det gör så mycket. Här är en stadig klänning som var i gott skick.

Lite sådär bondmora eller piga stuk.

Med en hatt och väska till så kan man skapa en lite annan känsla.

Den här blåa klänningen gillade jag speciellt mycket. 

Den har en vacker knäppning i ryggen.

Den skapar lite vardagsdramatik tillsammans med ett gammalt paraply i ett vanligt 2000-tals hemman.

Den här klänningen är helsvart och tyget speciellt, sådär svårdefinierat i materialväg.

Jag tänker att den kanske har varit en begravningsklänning. När man klär sig i gamla kläder så iklär man sig en historia och jag funderar på vem som har sytt den, vid vilka tillfällen den har burits eller så fantiserar jag ihop en berättelse.

Med accessoarer kan man förstärka sitt uttryck och i kombination med en gammal klänning kan det vara roligt att göra stilkrockar. Här krockar jag inte så mycket med en gammal hatt, knut och klocka men att inte eftersträva tidstypisk perfekthet gör det hela mer roligt och lekfullt.

Jamen det är ju så spännande med gamla kläder! Har ni gamla lumpor ni har tänkt kasta till ekosrosk så kan ni alltid ringa mig innan. Gamla kläder kan användas. Man kan klippa bort det som är söndrigt, lappa, laga eller bara använda delar av gamla kläder. Att kasta bort handsydda välgjorda detaljer bara för ett malhål i en fåll tycker jag är synd. Förstås kan man inte spara på allt men det finns mycket fyndiga lösningar och mönsterkonstruktioner som är en fin historiebit att bevara.

Never lose hope

Fina Lina har fått cancer. Uttrycksfullt och vackert sätter hon ord på det tunga hon och hennes familj går igenom, läs hennes blogg här. Du kan stöda cancerforskningen genom Linas insamling.

Du kan också stöda cancerforskningen genom att köpa den snygga affischen "Never lose hope" från Highway Design.

Tänk också på att stöda framtiden genom att reflektera över kost, miljö och livsstil. Lina tipsar om boken "Anti cancer" av David Servan-Schreiber, en bok att sätta till läslistan!

Paola Suhonen ja Anu Tuominen

I går var jag på föreläsning med Paola Suhonen. Det är alltid så uppfriskande med folk som handlar och gör sin egen väg. Som utgår från något mot något.

Samma dag blev det ett besök till Anu Tuominens utställning i Tobaksmagasinet som också är en mycket inspirerande kvinna.

Hennes konst talar direkt till mig, den för ett språk som jag förstår.

Missa inte utställningen, ni har ännu tre dagar på er!

Höstlovet

Förra veckan hade vi höstlov, förra veckan hade jag också tänkt blogga men de dagarna rullade iväg till allt möjligt så det blev inte av. Här kommer nu i alla fall lite höstlovsbilder.

Barnen har börjat ta sig till allt högre höjder, jag tycker det skulle räcka med några meter men de klättrar förstås hur högt som helst i våra gamla granar.

Vi ordnade en legotävling. Alla fick bygga två gubbar på var i smyg som vi satte i en burk. Med två röster på var röstade vi sedan fram en favorit. 

Lisa visar också ett stort intresse för lego och får vara med och bygga ibland.

Vi besökte simhallen och Lisa fick plaska på i en bassäng för första gången, hon var lite skeptisk till först men efter ett tag förstod hon att roa sig.

Lisa har börjat krypa och det är så roligt att se allt nytt som hon lär sig.

Full fart mest hela tiden.

Vi försöker äta godis sparsamt, barnen har godisdag och ibland får vi förstås ta emot klagomål om att de får för lite godis. Under höstlovet gjorde vi undantagsvis en godisöverraskning. Vi köpte massor med godis som jag en kväll snabbt plockade ut i ett roligt mönster på köksbordet så länge Christian såg till att barnen inte kom till köket. 

Sedan ringde vi i vår gamla mässingsklocka vi har på väggen och ropade "kom och titta, kom och titta, det är något på köksbordet". Barnen fick varsin papperspåse och fick turvis plocka en godis i sin påse. (Lisa fick en majsbåge!).

Att stänkmåla en vägg

Vi har tre vita väggar i vårt hus, egentligen två för mycket. Det kunde räcka med en. I helgen kom jag på att jag skulle måla den ena vita köksväggen eftersom jag ville hänga upp ett gammalt fint skåp. Jag tyckte inte att skåpet alls passade att hänga på en vit vägg så på kvällen blandade jag till en limfärg. 

Jag plockade fram de pigment vi hade hemma, zinkvitt, krita och kimrök från en gammal brun papperspåse. Jag blandade ihop en del trälim och fyra delar vatten. Man kan använda sig av pärllim eller cellulosalim för att göra färgen på äkta gammalt vis men får man fläckar på en sådan yta får man inte bort dem, vilket inte passar så bra i en småbarnsfamilj. Håller man limmängden till max en femtedel hålls ytan ändå diffusionsöppen.

I lim-vattenblandningen hällde jag zinkvitt och krita tills det bildades en ö på ytan, pigmentet skall dra i sig under natten utan omrörning. Det svarta pigmentet blandade jag i en separat burk för att sedan hälla i den vita blandningen tills önskad grå nyans hittades.

Följande morgon började jag måla.

När hela väggen var klarmålad på eftermiddagen blandade jag till tre olika färger att stänka på väggen. (Pigment i limblandning). Jag tillsatte lite sinol i dessa färger för att de skulle torka snabbare och inte börja rinna. Som stänkmålningsredskap gjorde jag en björkkvast.

Jag började med att stänkmåla den mörkaste färgen. Mellan varven var det förstås allmänt stök, matlagning, amning och MGP-final.

När barnen var nattade fortsatte jag med den gulbruna och vita färgen. För bästa resultat så borde man stå lite längre från väggen och sprätta till ordentligt men då vi bor i köket så tog jag det lite försiktigare.

Det är omöjligt att undvika prickar överallt. Det sprätter en hel del bakåt. Man borde ha mössa också. Hade täckt in tak och golv ca en meter men nog hittar jag ännu lite prickar här och där att skura bort.

En närbild på prickarna, ojämnt, och just det ojämna tycker jag att ger ett trevligt livfullt intryck.

På avstånd ser väggen ändå rätt så jämn ut i mönstret.

Limfärgen är torr på ungefär en timme så samma kväll som jag hade målat hängde vi upp den gamla hyllan som har samma färgton som väggen.

Det känns riktigt hemtrevligt med en stänkmålad vägg, en teknik som traditionellt sett passar bra in i vårt hus.

Bedårande bohag

I går kånkade jag och Mia möbler hela dagen. Vi har köpt en hel del inventarier från ett gammalt hus till butiken.

När vi har lastat ut liknande inköp brukar vi snabbt gruppera en del av sakerna och fotografera dem innan vi plockar in allt i butiken.

Oftast blir det en allmogegrupp och en retrogrupp. Nuförtiden publicerar vi alltid liknande bilder på butikens Facebooksida, ni som är intresserade av dessa kan titta in här. Om man gillar sidan så borde man få uppdateringarna automatiskt på sin tidslinje.

Med på köpet får vi oftast höra intressanta personporträtt eller levnadsöden. I det hus vi besökte igår fanns en kammare med mörka tapeter, en spis och känslan i rummet var verkligen speciell. Vi fick höra att det en tid hade bott en hel rysk familj i just det rummet. I huset bodde också en familj med åtta barn vars föräldrar båda dog i tuberkulos. Mostern flyttade då till gården och tog hand om barnen och jordbruket livet ut. Det känns alltid stort att höra liknande berättelser och de fyller minsann på tacksamheten över allt gott man själv har fått.