Lingondimma

Jag tänkte att vi skulle börja ta kväll men hon satte på sig mössan, skorna, ställde sig vid dörren och ropade "bär". En vacker höstkväll som den här kunde jag ju inte annat än hålla med, bär blir bra, vi gick ut.

Vi gick efter dimman.

Hon åt upp alla bär.

Jag tycker mycket om ettåringar och dimma.

Svampsmörgås

På vår tomt och i skogen intill växer det rätt så mycket svamp och jag tycker det är något av det roligaste man kan plocka på hösten, det går fort och det är gott.

Jag plockar bara soppar men tycker det skulle vara roligt att lära mig flera sorter. Här är några feta Karl Johans svampar.

Ibland gör jag svampsås men godast tycker jag det är att steka svamp med smör, lök och sätta på mörkt bröd med ost.

Safka från måndag till söndag

För ett bra tag sedan fick vi boken "Safka från måndag till söndag" på posten, jag tackade ja till bokerbjudandet i hopp om att få lite ny matlagningsinspiration. Jag önskar att jag som författarna kunde säga att vi också i vår familj lever för och av matlagning men så är det tyvärr inte för tillfället. Vi gör precis allt annat istället och matlagningen består av något vanligt recept, (fast potatis och köttfärslimpa kan man knappt kalla recept) som man har gjort hundratals gånger och som inte smakar speciellt exotiskt.

Och visst har jag blivit mer inspirerad att tillreda något annat när jag läst boken, det är bara verkställandet kvar då och att inte fortsätta i gamla hjulspår. Bokens layout tycker jag är tilltalande, jag gillar speciellt de inringade orden och tilläggen som ser handskrivna ut, precis som i en gammal kokbok där man fyller i saker och sparar handskrivna recept på konstiga papperslappar.

I år har vi också ett potatis- och grönsaksland och det i sig är förstås inspirerande, det är betydligt roligare att äta det man odlat själv och att veta varifrån råvarorna har sitt ursprung.

Saker, skogen och havet

Sommar betyder att det är mycket på gång för oss på många plan. Blogginläggen blir knappast så täta och kvalitativa men det kan ju vara roligt med lite livstecken i alla fall fast jag aldrig kommer att hinna genomföra alla i huvudet planerade inlägg.

Vi har nyligen tömt en lastbil på massor av grejer. Här kan ni se flera bilder.

Och två bilder från midsommarhelgen, en skogstur till 16 meter höga Lostenen, Finlands högsta flyttblock och en havsvisit mitt i natten. 

Pojkarna och stenen.

Flickan och havet.

Att bygga en stege

Ett hus behöver stegar till skorstenarna och vi tyckte inte att de moderna brandstegarna i metall passade in på vårt hus så vi valde att bygga en egen.

Efter vårvinterstormen valde Christian ut lämpliga grova och raka granar passliga till stegmaterial.

Barken avlägsnades.

Små tätväxta granar valdes till stegpinnar som också barkades.

Man kunde förstås själv ha sågat stockarna på mitten här hemma men eftersom vi hade annat virke vid en såg fick de såga till stockarna där på samma gång. För att få en vattenavvisande yta handhyvlades den sågade ytan. Med en hålsåg borrades hålen för stegpinnarna.

Alla pinnar är handhyvlade och täljda tröga för att kila fast i hålen. Lite extra noggrannhet krävdes för att få alla stegpinnar exakt så långa som behövdes då stegen inte är jämnbred utan avsmalnande upptill.

Ytan behandlade vi sedan med tjärolja som består av linolja, tjära och terpentin.

Var fjärde stegpinne är genomgående och pluggad för att hålla ihop stegen.

Stegen klar och på väg upp. Den är väldigt tung.

Vi skall ännu bygga en brädad del att hänga över de nedersta stegpinnarna så att barn inte kan klättra upp.

Eftersom vi har två skorstenar och inte vill ha en brygga på taket så är det bara att fortsätta med stege nummer två, sidorna är åtminstone klara så några pinnar till då!

Kojflytten

De yngsta pojkarna har hållit på och byggt en koja på gården och nu tyckte vi det var dags att flytta den till skogsbrynet. Pär hakade fast.

Lillasyster tyckte att det var mycket skojigt.

Flytt över stock och sten.

På plats. 

Uthuset

Uthuset som vi flyttade från kyrkan har stått halvfärdigt länge, det var tänkt att vi skulle åtgärda det förra sommaren men det blev aldrig av, vi skall försöka på nytt i år och har nu kommit igång igen. Huset, eller egentligen utedasset, var väldigt ruttet nertill så vi har bytt ut en hel del trämaterial, nedre delen av dörrarna skall ännu få ny panel. Jag ser fram emot att få färg på fasaden, det kommer att förändra utseendet avsevärt.

Gångjärnen som fanns från förut var simpla och lite märkligt monterade så vi putsade upp några andra gamla gångjärn vi hade sparade i ladan. Innan monteringen strök jag dem ett varv med rostskyddsfärg, traditionell järnmönja från Ottossons.

Vid montering av gångjärn och dylikt brukar vi för smidighetens skull först använda torxskruv för att sen byta ut den till traditionell spårskruv. Fodren har vi handhyvlat.

En annan sak vi ser fram emot är att ta itu med är uthusets tak som kommer att bli av spån som vi nyligen hämtade hem från Nykarleby spåntak. Spånorna är doppade en gång i tjära och skall ännu tjäras på plats. Jag önskar att ni kunde känna doften genom rutan!

Medan vi donar på med uthuset bygger barnen nya världar här och där, för tillfället är det en bondgård med höskulle, pissbrunn och hagar som är på gång. Heimani i skick. Det ser ju inte vackert ut men det gäller att försöka se kreativiteten i det hela istället. En städad gård har så mycket mindre möjligheter.

Nya utsikter

Våra grannar har låtit hugga ett litet skogsparti intill vår gård och vårt hus fick vidgade vyer.

Samtidigt när skogsmaskinen var på plats passade vi på att hugga några träd som skall sågas till byggmaterial som vi skall använda på vindsvåningen.

Mera arbete väntar också på andra sidan i vår skog. Efter vinterns och vårens hårda stormar har vi ett slagfält som måste röjas innan virket förstörs. Farfar har påbörjat jobbet, sågat stockarna i lämpliga längder och fört dem till sågen. I år kommer vi åtminstone att ha rejält med ris till en påskbrasa!

Sportlovet

Förra veckan var sportlovsvecka, vädret var fantastiskt. Jag njöt av att räfsa löv, vi eldade skräp och jag började speedheatra en ytterdörr och göra andra typiska vårsysslor. I skogen har stenarna omringats med massor av vatten och blöta men roliga lekplatser har ploppat upp.

Vi gjorde en traditionell utflykt till sexsjön, skrinnade och grillade.

Glada miner, notera det alldeles snölösa landskapet i bakgrunden, lustig februarikontrast till isen.

Ljus i mörkret

Det är trevligt med barn som är så stora så de kan elda och ha sig utan att man behöver lägga sig i, man kan lugnt konstatera att det brinner i skogen, inse orsaken och förvänta sig att någon snart kommer in i köket för att hämta något grillbart.

Jag och Lisa gick en sväng för att titta vad storebröderna sysslade med. Jag gissar att hon kommer att få delta i en hel del äventyr framöver. 

Det ser kanske lite farligt ut på bilderna med allt gräs men för tillfället är skogen och marken alldeles blöt.

De var inte helt ivriga att komma in igen då det blev sovdags och det kan man förstå, för de hade det väldigt mysigt där de satt på sina vedklabbar och pratade.

Hejhej hösten!

Sommarens studentfest

Förra helgen packade vi finkläderna och åkte iväg på en lång bilresa till södra Finlands fina landsbygd för att fira min systerdotter som blev student.

En hel del Kirppis-skyltar har börjat dyka upp längs med de finländska vägarna och vi pausade just vid en sådan skylt och åt vår matsäck.

Vi köpte också två gamla spargrisar för en billig slant.

Så var vi framme vid målet!

Och kunde gratulera studenten!

Hon bjöd på hemgjorda smörgåstårtor av surdegsbröd med fyllning av kött från gårdens egna djur. Vi fick också smaka på bullar gjorda av surdeg, de smakade riktigt bra! Kossorna fick nöja sig med att tugga på en studentros.

Jag har tre systrar, vi träffas inte så ofta på grund av de långa avstånden mellan våra bostadsorter men när vi träffas är det väldigt roligt! Denna gång var vi alla på plats med alla våra familjemedlemmar och vår mamma som har sexton barnbarn.

Efter student-, släkt- och familjefotografering så gick vi en rundtur på gården.

Sonen i huset visade oss sin verkstad.

Och så körde vi alla i tur och ordning, iförda festkläderna, runt med en liten lastare.

Så blev det dags att hälsa på djuren.

Helt nya bekantskaper för Lisa.

De skulle också ha mat.

Alla ville hjälpa till.

Drömjobbet.

Barnen klättrade på gårdens berg. Hos oss är omgivningen väldigt platt så dessa höjdskillnader är alltid uppskattade.

Några av oss tog ett kvällsdopp och barnen samlade snäckor.

Följande morgon serverades morgonmålet utomhus.

Familjens hem har den senaste tiden fått en rejäl fasadförvandling till det urprungliga, mineritplattor har avlägsnats, fönster enligt gammal modell, kittade och linoljefärgsmålade har ersatt 60-tals fönstren och fasaden har målats med egenkokad gul slamfärg. Ett mycket lyckat resultat, det var roligt att se gulmylla i verkligheten, rödmylla ser man överallt men gulmyllade hus stöter man inte så ofta på.

Trappan har de tillverkat av värmebehandlat trä för att slippa tryckimpregnerat material. Den vackra stensättningen av uteplatsen har min syster pusslat ihop. Det runda bordet är också hembyggt.

Den rejäla uteplatsen i sten passar fint ihop med huset och den ser ut att ha funnits där ett bra tag trots att den är nybyggd.

Så blev det dags för traktorkörning!

Alla i tur och ordning...

Klappa katt...

...och gunga hör också till.

Under natten föddes kalven Ior som vi hälsade på innan vi åkte hem.

Visst är vi vana med landsbygd men nog är det på något sätt lite extra vackert några hundra kilometer söderut! Förstås är det alltid roligt att se en annan miljö än den man vistas i dagligen men sist och slutligen är det ändå människorna och djuren som är kronan på verket.