Företagandet och nya medarbetare!

Det har hänt en hel del i vårt företag Lundagård, sedan årsskiftet har vi två nya kompanjoner! Jag skall berätta mera om det men en kort tillbakablick till att börja med:

Våren 2008 startade vi företaget, en pytteliten butik inhyst i det hus vi bodde i. Följande vår startade vi också webshopen och förstorade i samma veva butiksutrymmet från de ca sex kvadratmetrarna till sexton. När vi själva flyttade ut hösten 2010 kunde vi ta hela huset i bruk för butiken. Så har det rullat på i fem år.

Det har varit mycket arbete med att starta upp ett företag och sätta sig in i nya områden så som skatter, bokföring, näthandel och att försöka lära sig att prata finska med kunderna. Samtidigt är det ett väldigt roligt arbete. Att själv få planera sin arbetstid, bestämma vad, hur och när gällande allt. Vi uppskattar att kunna vara nära och tillgängliga för barnen då vi jobbar en hel del hemifrån eller vid butiken som bara är en halv kilometer från vårt hem. Naturligtvis har det också sina nackdelar, då det vissa perioder är mera arbete och man lätt blir en irriterad och frånvarande förälder trots att man är hemma.

Många undrar hur det går, vad vi försörjer oss på och vad vi egentligen arbetar med. Det finns ett stort intresse för äldre prylar och hus och det finns inte så många som arbetar med liknande i våra trakter så vi har fullt upp med att hitta nya gamla saker och leverera försändelser. Lönen är inte den högsta men vi har valt att leva på ett sådant sätt att vi inte har så stora utgifter och hittills har det gått runt.

Förutom intresse för byggnadsvård har både jag och Christian andra områden som vi vill ägna mera tid åt. Christian har startat Soulman, där han utför förstärkarservice, bygger pedalbord och utvecklar egna gitarreffekter. Jag vill satsa mera på konst, foto, form och överlag få lite mer utlopp för kreativiteten. Att jobba med en webshop är till mycket stor del administrativt arbete och just den biten är inte något vi brinner lika mycket för som allt det andra. 

Då vi arbetat så länge tillsammans började vi tycka att det kunde vara bra att gå ett steg vidare, att få lite input utifrån, att också arbeta med någon annan. Att fundera i de banorna kändes som ett stort steg till att börja med men ändå det enda sättet att gå vidare då vi också visste att vi ville jobba med annat. Att banta ner Lundagårds verksamhet var inget alternativ och att börja jobba 150% hade vi inte intresse av.

En dag när jag satt och suckade över arbetet med bokföringen och tyckte det kunde vara bra med en förändring skickade jag ett sms till våra nyfunna vänner Mia och Hans på Lufolk och frågade om de var intresserade av att bli delägare i Lundagård. På den vägen är det. De har liknande intressen som oss, Christian har hjälpt till med byggandet av deras husgrund i granitsten och jag har tidigare träffat Mia på bloggträffar.

Nu har Mia jobbat i butiken sedan januari och börjar vara insatt i jobbet, ha koll på spårskruvar, skruttgrön linoljefärg och alla de attiraljer man kan tänkas hitta i butiken. I huvudsak kommer jag och Mia att arbeta med webshopen och butiken, Hans som är ekonom tar hand om ekonomin och Christian fortsätter med att plocka och packa möbler och tar hand om allt möjligt annat som behöver fixas.

Vi kommer att fortsätta som förr och erbjuda byggnadsvårdsprodukter, speciella föremål och inredningsartiklar, vi gillar alla återanvändning och att se gamla saker hitta nya hem! På tisdagarna har vi förlängt öppettiderna och har nu öppet kl. 12–19. Vanligtvis är någon av oss på plats varje vardag så det är bara att titta in om dörren är öppen, välkommen!

Sommarens studentfest

Förra helgen packade vi finkläderna och åkte iväg på en lång bilresa till södra Finlands fina landsbygd för att fira min systerdotter som blev student.

En hel del Kirppis-skyltar har börjat dyka upp längs med de finländska vägarna och vi pausade just vid en sådan skylt och åt vår matsäck.

Vi köpte också två gamla spargrisar för en billig slant.

Så var vi framme vid målet!

Och kunde gratulera studenten!

Hon bjöd på hemgjorda smörgåstårtor av surdegsbröd med fyllning av kött från gårdens egna djur. Vi fick också smaka på bullar gjorda av surdeg, de smakade riktigt bra! Kossorna fick nöja sig med att tugga på en studentros.

Jag har tre systrar, vi träffas inte så ofta på grund av de långa avstånden mellan våra bostadsorter men när vi träffas är det väldigt roligt! Denna gång var vi alla på plats med alla våra familjemedlemmar och vår mamma som har sexton barnbarn.

Efter student-, släkt- och familjefotografering så gick vi en rundtur på gården.

Sonen i huset visade oss sin verkstad.

Och så körde vi alla i tur och ordning, iförda festkläderna, runt med en liten lastare.

Så blev det dags att hälsa på djuren.

Helt nya bekantskaper för Lisa.

De skulle också ha mat.

Alla ville hjälpa till.

Drömjobbet.

Barnen klättrade på gårdens berg. Hos oss är omgivningen väldigt platt så dessa höjdskillnader är alltid uppskattade.

Några av oss tog ett kvällsdopp och barnen samlade snäckor.

Följande morgon serverades morgonmålet utomhus.

Familjens hem har den senaste tiden fått en rejäl fasadförvandling till det urprungliga, mineritplattor har avlägsnats, fönster enligt gammal modell, kittade och linoljefärgsmålade har ersatt 60-tals fönstren och fasaden har målats med egenkokad gul slamfärg. Ett mycket lyckat resultat, det var roligt att se gulmylla i verkligheten, rödmylla ser man överallt men gulmyllade hus stöter man inte så ofta på.

Trappan har de tillverkat av värmebehandlat trä för att slippa tryckimpregnerat material. Den vackra stensättningen av uteplatsen har min syster pusslat ihop. Det runda bordet är också hembyggt.

Den rejäla uteplatsen i sten passar fint ihop med huset och den ser ut att ha funnits där ett bra tag trots att den är nybyggd.

Så blev det dags för traktorkörning!

Alla i tur och ordning...

Klappa katt...

...och gunga hör också till.

Under natten föddes kalven Ior som vi hälsade på innan vi åkte hem.

Visst är vi vana med landsbygd men nog är det på något sätt lite extra vackert några hundra kilometer söderut! Förstås är det alltid roligt att se en annan miljö än den man vistas i dagligen men sist och slutligen är det ändå människorna och djuren som är kronan på verket.

Humleutmaning!

Maria som skriver bloggen Lev mer på mindre utmanade oss att bygga Humlebon! Vi har inte ännu kommit oss för att fixa bostäder för humlor men däremot konstaterat att humlorna själva tycks ha byggt en hel del bon hos oss. De kryper in vid kvisttaket, i luftspalten mellan husets fasad och isolering.

De surrar på i huset rätt så ofta, jag gillar dem, de är ju runda och söta. Visst vill vi ha en miljö med humlor så hjälp nu alla humlor att hitta hem! Titta här hur ni bygger humlehus.

Titta också in en gång till i Marias blogg, där finns mycket läsvärt, förutom recept och inspirerande självhushållninstips så gillar jag verkligen Marias positiva livssyn och hennes tankar om hemmafruliv och kärleken till byn.

Kvistgrönt

Första färgstrykningen på panelen i kvisten är klar. Som grundfärg brukar jag blanda ihop rester av den linoljefärg vi har hemma och späda ut den med mycket linolja. Nu använde jag lite av köksskåpens gröna färg som lämnat i en glasburk och satte till lite Skruttgrönt, Sandgult och Titanvitt.

Till slutstrykningen tror jag att jag ljusar upp färgen lite och gör den lite gulare i tonen. På bilden och i min skärm ser den rätt bra ut men i verkligheten är färgen mörkare. 

Ögat är verkligen ett bra instrument när det kommer till färgblandning. Dataskärmar och maskiner har inte alla gånger lika bra koll när det kommer till färgåtergivning. Färgblandning enligt "ögonmått" var också något vi fick se prov på då vi besökte Ottossons färgfabrik för tre år sedan, Gunnar Ottosson blandade i ett huj till en identisk kulör efter ett färgprov. 

Det är roligt med färg, inredningen i kvisten gissar jag att blir rätt färggrann den också!

Skolauktion

Varmare tider betyder oftast fler auktioner och det är roligt! Man träffar auktionsbekanta och vet aldrig vad man kommer hem med, i går blev det detta!

Söker du ett gammalt hus?

Detta ståtliga hus finns vid Lappajärvis strand och söker nya ägare som vill flytta det, rivningstillstånd av museiverket finns. Skicka ett mail till aja@lundagard.fi vid intresse!

Sommarens fyra byggprojekt

Som vanligt håller vi oss inte till ett ställe på huset som vi bygger klart, vi donar på lite här och där och det räcker länge innan något blir klart. I sommar skall vi fortsätta med kvisten både invändigt och utvändigt och bygga en trappa.

Christian har börjat regla upp en stomme för vindstrappan som vi skall bygga av gamla golvplankor. Nu när värmen har kommit kan vi snart öppna upp för trappan i taket och panela väggarna med den tvillingspont som vi har börjat på med i andra sidan av hallen.

Där ute har vi påbörjat en ny panel på framsidan av kyrkans gamla utedass, på de övriga sidorna behåller vi den gamla panelen. Taket skall bli spåntak.

På vinden papprar vi och brädar klart för isolering av övre bjälklaget. Barnen väntar på att få sina egna rum och det har kommit önskemål om golv utan golvspringor så man kan bygga lego utan att hela tiden använda tandpetare...

Svar på frågorna, del 1.

Anki: Vi har målat underredet/skivan till vårt tvättfat med linoljefärg. Skivan som är gjord av gamla golvplankor var redan vid tillverkningen lite sprucken, hur som helst har det inte blivit värre. Fuktigheten är inte så stor/långvarig i ett badrum att den skulle ha någon inverkan på en äkta trämöbel. Fukten försvinner i ventilationen och ut i resten av huset då man har badrumsdörren öppen. Färgen har fungerat bra, på några ställen har det kommit fläckar av tallsåpa och liknande. Jag har målat skivan ett tunt varv i två repriser under tre år för att bättra på färgen där det uppstått fläckar.

Matilda: Ytan på vår gjutna bänkskiva är vi riktigt nöjda med. Det ser inte ut som om skivan är målad, färgen har sugit bra in i ytan, trots det är ytan mycket lätt att torka av. Bänken är på den sida av köket som vi använder minst så den utsätts inte för så stor nötning. Den gränsar till diskbänken så en del fläckar har den fått men inga direkt synliga eller irriterande. Sedan vi flyttade in hösten 2010 har vi en gång bättrat på färgen med en tunn strykning, delvis för att vi ville ha den lite mörkare. 

Charlotta: Ha, ha, rolig fråga. Här kommer ett rabblande halvpinsamt ljudklipp som jag just läste in i datorn, (huj så man låter när man hör på sig själv, föreställ dig en lite gladare ton) så då vet du ungefär "på vilket språk" du kan läsa bloggen i fortsättningen!

Anonym 1: Vi ordnar Loppisrace i år, det blir lördagen den 6 juli kl. 10–22, välkommen!

Mer info: www.loppisrace.fi

Anonym 2: Våra golv har en 26 cm tjock trossbotten som är isolerad med cellulosafiber (tidningspapper). Undertill är den panelad med råspont och vindskyddsskiva. De gamla golvbalkarna är bevarade och skålningen är anpassad efter dem. Glesbrädningen för värmefördelningsplåtarna löper parallellt med golvbalkarna som har huggits och hyvlats jämna ovanifrån.

Plankorna har vi kantat med handcirkel på skena och fräst ett spår med överhandsfräs och spontat ihop dem med 6 mm mdf remsor. Vi har också hyvlat ner plankorna underifrån för att få likadan tjocklek på dem alla, tjockleken varierar mellan 32–45 mm i olika rum. Många säger att tjockleken inte bör vara mer än 32 mm för att värmen ordentligt skall kunna ta sig igenom men vi har inte märkt någon skillnad trots att vi har olika tjocklek på våra golv.

Golvplankorna ligger direkt mot plåtarna och har skruvats glest fast i golvbalkarna med genomgående skruvar, skruvhålen har vi pluggat åter. (Plankorna torkade ihop rejält när vi slog på golvvärmen och vi lät golven ligga en tid innan vi skruvade fast dem.) Plankorna har slagit sig en aning av värmen men inte spruckit. 

Anonym 3: Vi får vår inkomst härifrån. 

Anonym 4: Redan vid köpet av second-hand kläder försöker jag köpa plagg av bra kvalité eller material så som bomull, ylle, lin eller läder just för att slippa få kläder som är svårskötta. Ibland är plaggen välanvända och går sönder, det händer att jag lappar i och syr sådana plagg jag tycker om. För tillfället när vi bara har nedrevåningen i bruk har vi dåligt utrymme för våra kläder och klädvården är minsann inte den bästa, men jag drömmer om ett strukturerat och välordnat klädrum på vinden.

Anonym 5: Vi har testat Allbäcks, Uulas och Tikkurilas linoljefärger men tyckt bäst om Ottossons, därför är det också den vi säljer och målar med. Det är väldigt länge sedan vi testade de tre först nämnda så jag kan inte säga hur de är idag, om de utvecklats. Allbäcks färg var helt trevlig att jobba med men inte lika täckande och pigmentstark enligt mitt tycke som Ottossons färg.

Johanna: I vår första lägenhet hade vi en blå loppisinköpt soffa, röda Ikea fåtöljer, en knallblå gammal oljetunna som sidobord och vita gardiner med gula hästar på! Jag kan nog helt klart säga att det inte är något jag skulle möblera med idag, möjligen oljetunnan i så fall.  I köket hade vi ett gammalt köksskåp, vårt första gemensamma renoveringsobjekt, det hänger med än idag och det tycker vi mycket om. När vi köpte vårt första hus för tolv år sedan inredde vi det ganska likadant som idag. Visst har smaken förändrats delvis men vi har nog alltid tyckt om lite ovanligare lösningar, färgkombinationer och föremål. Det som gör att jag fastnar för något är främst form, färg och material. När Christian väljer något i inredningsväg är det oftast 50–60-tal eller riktigt välgjorda gamla grejer.

Återkommer till de resterande frågorna, de kräver lite mera skrivarbete!

Våga fråga!

Nu blir det frågestund! Denna blogg är betydligt mera en bildblogg än en textblogg men jag har inte hunnit producera något nytt spännande bildmaterial så då tänkte jag att vi kunde få till lite text istället. Ni får ställa frågor, om det finns, så skall jag försöka svara i ett kommande inlägg!

(En del svar på frågor hittar ni redan under just den kategorin eller i menyns högra hörn.) 

Grågulligt

Med många barn i huset är det mycket nötning av kläder, det blir fläckar och det blir hål.

I vår gamla butikshyllas stora fack slänger jag kläder som inte går att använda men som går att återanvända. Började tänka på allt jag planerat att göra av tyghögarna när jag gick om idag...

Trevligt mönstrade tröjor går att sy om till mössor osv. Ylletröjor går att tova i maskinen och klippa till något nytt. Här ovan är en yllepanda som jag gjorde för länge sen.

Här är en nalle som är tillklippt enligt eget mönster och ihopsydd av små tygbitar, också den gjord för ett bra tag sedan. 

Ännu en grågullig sak, Lisas ylletröja som farmor beställt av en stickerska.

Och så vår söta typ! Märker att dagarna rullar fort och det har blivit längre mellan blogginläggen. (Det är roligt att ni kommenterar i alla fall, tack, tack, fast jag sällan hinner kommentera tillbaka, något jag tyvärr inte kan prioritera just nu.)

Saker tar sin tid och skall ha sin tid. Jag umgås förstås mycket med barnet på bilden, vi har en hel del på gång i företaget, jag har just färdigställt en bok för tryck och så är det ju allt det där vanliga man skall hinna med, tvätta kläder, fixa mat, kånka undan vinterkläder, räfsa lite, planera vindsbygget, trädgård och annat skoj!