Svart- och rödmyllekokning

Nu på lördag riggar vi två tunnor utanför butiken, Purmovägen 330, och kokar rödmylla i en och svartmylla i den andra. Vi beräknar att färgen är klar ungefär tolvtiden. Man kan också testa hur en Speedheater fungerar och provmåla med Ottossons linoljefärg. Välkommen!

Kojflytten

De yngsta pojkarna har hållit på och byggt en koja på gården och nu tyckte vi det var dags att flytta den till skogsbrynet. Pär hakade fast.

Lillasyster tyckte att det var mycket skojigt.

Flytt över stock och sten.

På plats. 

Fagerbacka fäbodställe

Under Handantes museibesökardag i Purmo besökte vi också Fagerbacka fäbodställe, Österbottens enda bevarade fäbodställe, bonddöttrarnas och pigornas sommarvistelse.

De små stugorna är riktigt hemtrevliga.

Hela området är mycket fridfullt.

Talande och tolkningsbart på flera sätt.

I uthuset hittar man drängen Fordson. Det sevärda området är öppet året om och ett trevligt utflyktsmål för en picknick ute i det fria.

Glad påsk!

Från oss alla till er alla, glad påsk!

Kulturgården på Lassfolk

I förra veckan deltog jag i en guidad rundvandring som ordnades av utvecklingsprojektet Handante. Vi besökte tre museiområden i Purmo och startade vid Kulturgården på Lassfolk. Oftast har vi haft barnen med när vi besökt området och då har man inte hunnit se så mycket. Nu hann jag se lite mer men inte allt, det finns så mycket att ta del av så man behöver nog mer än en timme på sig.

Området är snyggt, utställningarna informativa och välgjorda. Förutom den traditionella Österbottniska bondstugan finns flera utställningar i uthuslängan, bland annat en liten lanthandel. I det ståtliga stenfähuset finns en utställning uppbyggd kring de tre böcker som varit (och är) viktiga för Purmoborna, Bibeln, bankboken och jordaboken. Roligt att se att de också uppmärksammat 60-talet och gjort ett vardagsrum i sextiotalsstil.

Många fina detaljer att inspireras av, till exempel täckdikningsrören ger mig många idéer.

Vackra mönster, fina kärl och skåp.

Använda träföremål i grupp tilltalar mig alltid.

Bokrelease

Foto: Linus Lindholm

I förrgår kom boken ut som jag så länge tittat på i dataskärmen.

Författaren Sara Bergström och fotografen Linus Lindholm som jag hade nöjet att samarbeta med, själv fick jag det nya namnet "layouten".

Foto: Linus Lindholm

Så här glada var vi. Boken kan bland annat köpas här.

Uthuset

Uthuset som vi flyttade från kyrkan har stått halvfärdigt länge, det var tänkt att vi skulle åtgärda det förra sommaren men det blev aldrig av, vi skall försöka på nytt i år och har nu kommit igång igen. Huset, eller egentligen utedasset, var väldigt ruttet nertill så vi har bytt ut en hel del trämaterial, nedre delen av dörrarna skall ännu få ny panel. Jag ser fram emot att få färg på fasaden, det kommer att förändra utseendet avsevärt.

Gångjärnen som fanns från förut var simpla och lite märkligt monterade så vi putsade upp några andra gamla gångjärn vi hade sparade i ladan. Innan monteringen strök jag dem ett varv med rostskyddsfärg, traditionell järnmönja från Ottossons.

Vid montering av gångjärn och dylikt brukar vi för smidighetens skull först använda torxskruv för att sen byta ut den till traditionell spårskruv. Fodren har vi handhyvlat.

En annan sak vi ser fram emot är att ta itu med är uthusets tak som kommer att bli av spån som vi nyligen hämtade hem från Nykarleby spåntak. Spånorna är doppade en gång i tjära och skall ännu tjäras på plats. Jag önskar att ni kunde känna doften genom rutan!

Medan vi donar på med uthuset bygger barnen nya världar här och där, för tillfället är det en bondgård med höskulle, pissbrunn och hagar som är på gång. Heimani i skick. Det ser ju inte vackert ut men det gäller att försöka se kreativiteten i det hela istället. En städad gård har så mycket mindre möjligheter.

Mörka mönster

Dadlarna.

Pianoboken.

Bakformen.

Skinnklädseln.

Lampfot

De här tre gamla lampfötterna hör till mina favoriter. (Lampskärmarna är inga favoriter.)

Jag har länge tänkt att jag skulle limma ihop en egen liknande variant.

För ett tag sedan hittade jag massor av olikfärgade runda lampfötter billigt på Missionsstugan i Jakobstad där jag också samtidigt köpte de rosa vaserna.

Jag lösgjorde plastdelen undertill lampan och fogade ihop delarna med innehållet i en gammal silikontub jag hittade på vinden. 

På med en skärm och så blev det en lite ståtligare lampfot än den lilla runda. Skulle man vara riktigt ambitiös kunde man borra hål för sladden igenom vaserna. Nu kommer sladden ut från den turkosa delen men jag tycker inte att det gör något då vi har lampan ställd på så sätt att det inte syns. Man kunde också utveckla detta projekt och göra lampor med textilsladd och varför inte tillverka en golvlampa!

Nya utsikter

Våra grannar har låtit hugga ett litet skogsparti intill vår gård och vårt hus fick vidgade vyer.

Samtidigt när skogsmaskinen var på plats passade vi på att hugga några träd som skall sågas till byggmaterial som vi skall använda på vindsvåningen.

Mera arbete väntar också på andra sidan i vår skog. Efter vinterns och vårens hårda stormar har vi ett slagfält som måste röjas innan virket förstörs. Farfar har påbörjat jobbet, sågat stockarna i lämpliga längder och fört dem till sågen. I år kommer vi åtminstone att ha rejält med ris till en påskbrasa!

Lyckan är en gammal gård

Så här ser det för tillfället ut på min dataskärm, jag layoutar en tjock och härlig bok om hur det är att bo i Stundarsbyn. Boken är skriven av Sara Bergström och Linus Lindholm har fotograferat. Vill ni få uppdateringar med mera smakprov från boken titta in på dess facebooksida. "Lyckan är en gammal gård" utkommer i april.

Visst är det en lycka att få hålla på med gamla hus! I går tittade vi på bilder från rivningen och flytten av vår gamla gård. Här är stockstommen som tittade fram efter en lång period av rivning.

  

Barnen var så små när vi började och när jag ser bilderna nu så tänker jag på hur mycket damm de måste ha fått i sig när de lekte i rivningsavfallet. Det tänkte vi inte så mycket på då tydligen, fast vi hade munskydd ibland och barnen var mycket utomhus.

Det som är så bra med timmerhus är att man kan kapa bort eventuella ruttna delar och lappa i med nytt. Det fungerar inte lika enkelt med en modern konstruktion. Jag kan tänka mig att en del människor skulle ha blivit avskräckta av den här synen. Jag såg inget problem, bara potential och det färdiga köket. Bilderna är från vår storstugas vänstra och högra hörn.

Här är samma hörn tio år senare med ett kök som fortfarande inte är färdigt men fullt användbart. Mattan till höger fanns också i huset.

Dörren till köket som har samma plats idag. Den blågrå panelen är den som vi spikat på trappan i hallen, vi har också låtit nytillverka mer av samma panel som vi har använt både i resten av hallen och i glasverandan.

I söndags medverkade vi i programmet Pia & Peter som sändes i Radio Vega, temat var "renovera mera" där vi pratade om vårt byggprojekt. Det går att lyssna på här. Så länge vi lyssnade på programmet målade jag fyra fönsterbågar, i vardagsrummet nära datorn, så jag skulle höra något. Normalt brukar jag måla på köksbordet för lite bekvämare arbetsställning. 

Vi har inga innerfönster ännu på vinden så det är de som jag skall försöka få klart denna sommar, precis vad jag planerade ifjol också... men i sommar borde det vara rimligt. Det är ju bara det att arbetet är rätt så förutsägbart med fönster medan det är intressantare att renovera en möbel eller liknande. Men när man får haka fast ett färdigt fixat fönster med gamla beslag och bubbligt glas, visst känns det då att det har varit värt arbetet. 

Platsbyggd trappa

Ni kanske undrar om vi helt har slutat bygga, nej, nej, men det går lite trögt på byggfronten eftersom Christian fortfarande efter ett år har problem med fotlederna och inte kan arbeta eller stå långa stunder. Lillasysters ankomst har förstås förändrat byggtakten och storebröderna skall ha sin tid så det hinns inte med så mycket byggande på kvällarna. Men med vårljuset börjar det klia extra mycket i byggnerverna.
Vi har nu börjat klä in vindstrappan med originalpanelen som fanns i husets hall.

Ytan är fin, silverblågrå i tonen så vi planerar att bara stryka ett tunt varv med linolja över den så bevaras den gamla färgen. I kväll har jag pluggat trappstegens skruvhål och spacklat ojämnheter med linoljespackel. Byggmaterialet vi använt är delvis gamla upphyvlade golvplankor. Den lilla sängdelen framför trappan köpte jag på auktion för två euro, vi skall fästa den i trappan och göra ett lock så får vi en liten bänk med förvaring.

Mössan, väskan och statistiken

Jag köper inte lika mycket som förr från vår butik för vi har huset fullt och mer än vi behöver men ibland får vi in vissa saker som jag helt enkelt inte kan motstå. Som den här gröna mössan och pippikappsäcken.

Jag brukar falla för obetydliga, oanvändbara saker men de här två sakerna är ju dessutom funktionsdugliga och praktiska. Är det någon stickerska som känner till detta mönster eller något liknande? Mössan ser ut att vara rolig att tillverka.

Eftersom kappsäcken inte är full med guldpengar och jag tycker det är bra att hålla en låg konsumtionsnivå så har jag från och med årsskiftet börjat bokföra alla inköp vi gör förutom mat och andra hushålls/dagligvaror. En hittills enkel bokföring eftersom saldot i mitten av mars endast är fem par strumpor i nyinköp. Loppissaldot ligger för tillfället på 90,20€. 

Jag brukar komma på mig själv med att säga två saker rätt så ofta, det ena är "Vi är nästan aldrig sjuka". (Då tänker jag alltså på förkylning, feber och liknande, inte de kroniska varianterna och ålderskrämporna.) Därför har jag också börjat anteckna våra sjukdagar för att kontrollera om jag överdriver. Inga anteckningar har funnits i vårt familjestatistik-dokument under fliken sjuklingar förrän igår. Magsjuka 2 x pojke noterat, ujuj.

Den andra saken som jag brukar säga rätt så ofta är "jag är nästan aldrig till stan", så även stadsresor finns nu med i vår statistik. Hittills i år har jag bara varit två gånger till "stan", förutom två resor som jag sätter på arbetskontot och alltså inte räknar. 

Det låter kanske som överdriven dokumentation men samtidigt tycker jag att det är intressant att för en period studera sina vanor, vanor är ju just vanor som man inte oftast reflekterar så mycket över. En av våra vänner nämnde att han hade varit till "stan" två gånger i fjol, men han tyckte att det kunde ha räckt med en gång. Det är fint att man är nöjd med att vara på ett ställe och jag beundrar människor som klarar av att inte vara rastlösa och alltid på väg.

Samtidigt tycker jag förstås inte att man skall isolera sig. Ibland behöver man packa väskan och bege sig iväg för att samla nya upplevelser där det finns många människor. Men att packa en väska för en ensam- eller familjeutflykt till en skog eller en övergiven plats rankas lika högt på min drömreselista. Jag förstår att många kan tycka att det låter inskränkt, men alla upplever vi saker och ting på olika sätt under olika tider. Inuti mig finns så många rikt illustrerade bilder, berättelser och oförverkligade visioner att jag inte har behov av alltför mycket intryck utifrån, inte just nu i alla fall.

En kul detalj med tanke på det här med att inte åka någonstans är bloggkommentaren jag en gång fick efter att ha besökt bloggprisgalan i huvudstaden: "Nästa gång ni är i Helsingfors så bjuder jag gärna på kaffe." Ja, vanorna är som sagt olika, kommentatorn visste inte då att jag bara hade druckit kaffe en gång i mitt liv och att det var femton år sedan jag senast hade besökt Helsingfors.