Påskgubbarna och haren

Här är årets påskgubbar!

Det är nästan lite vemodigt i modershjärtat att inse att detta troligen var sista gången syskonskaran klädde ut sig och vandrade iväg. Till hösten har vi en tonåring i huset. Trots att vi gärna ser att våra barn får vara barn så länge som möjligt så är det ju ett faktum att de blir stora och nya tider tar vid. Jag tänker på det ofta, att det här är en mycket fin tid så länge barnen bor hemma, trots att allt är väldigt intensivt.

Pär och Bo hade klätt ut sig till tandtrollen Karius och Baktus.

Och så vår fina lilla påskhare!

(Näsan och morrhåren är målade i datorn.)

Ännu en bonusbild, gubbarna önskade att påskharen skulle vara med på deras bild i fönstret.

Önskar er en fin påskhelg!

Furubyråförvandling

Den här byrån köpte jag för ett bra tag sedan för tio euro på auktion. Ingen snygging direkt, den var fulltejpad med klistermärken. Hur som helst är det alltid praktiskt med möbler som har många lådor. Jag målade den turkos och guldhandtagen fick den behålla eftersom vi har en del gulddetaljer i vardagsrummet/sovrummet där den nu har fått flytta in i ett hörn.

Nu fungerar den som klädförvaring till oss, i framtiden kanske det blir en leksaksbyrå.

Så länge vi ännu inte har sovrummen klara på andra våningen gäller det att utnyttja alla kvadratmeter, det är rätt så trångt och visst väntar jag på att få inreda hela detta rum som ett vardagsrum. Alla de saker som jag gillar och inte vill kasta ut så får flytta uppåt, som den stora mässingskrukan och kläderna i luften. Har man inte "fiskyta" så får man ta till fågel eller mittemellan!

Två gånger kavaj

Det finns inte så stort utbud av herrkläder på loppis men alltid hittar man något. Kavajer är ett sådant plagg som man lätt fyndar. Dyra är de att köpa nya men i andra hand får man oftast ett väldigt lite använt plagg till ett mycket förmånligt pris. (Eller en hel kostym som jag tidigare bloggade om här.) Den här gröna kavajen kostade 10 euro på FRK-loppis i Seinäjoki.

Den randiga bomullströjan hittade vi för 50 cent också i Seinäjoki. Hatten är superfarfars (Christians farfar).

En "efterlyst-fånge-inspirerad" bild, bara för att det var roligt.

Här är en annan kavaj som inköptes för fem euro från Missionsstugan i Jakobstad, hängslena för 50 cent är också därifrån. Rancher-skjortan är loppisinköpt för över tio år sedan.

Skiftnyckeln är en bild av flera från en serie med bilder fotograferade i Nybränn Cigarrlådfabrik från 1994 av Peter Wiklund. Det svartvita gamla fotografiet är en bild köpt från ett dödsbo i Stockholm.

Med tåg fast på taket

Plötsligt hittade jag vårt sovrum/vardagsrum på en Portugisisk blogg. Vill man ha lite roligt kan man alltid läsa in sidan genom Google översätt och läsa bland annat tips om att man kan hänga upp en gardin om man inte vill ge upp sin sekretess. Dessutom är det viktigt att göra ett mellanmål då och då med mer komfort. Meningen "med tåg fast på taket..." ja där förstår jag inte riktigt hur översättaren resonerade...!

Syster Aja

Med en ny människa i huset så hör det lite till att vi tittar genom barnens fotoalbum och ser vem som liknar vem. Jag plockade också fram mina egna album. Det fanns ju inga digitalkameror på den tiden så bilderna är inte så många men här är några som jag fotograferade av. 

När det här fotot togs fanns jag inte, det är min mamma som sitter i fåtöljen, i den lägenhet hon bodde i när hon arbetade på syster Ajas sjukhus i Stockholm, därifrån kommer alltså mitt namn.

Här är min pappa med mina tre söta systrar på kärran. Här var det ungefär ännu tio år kvar tills jag skulle födas.

År nittonhundrasjuttionio föddes jag. Sammetsvagn, gula frottébyxor, brun och vitblommig sovpåse var det som gällde då.

Jag mindes inte att vi hade så färgstarkt kök, svart kakel är rätt så vågat, man lägger märke till andra detaljer nuförtiden! Minns också att mamma har berättat att vi hade gröna gardiner och stormönstrade orange-svart-färgade medaljongtapeter i vardagsrummet. Vår svartröda tapet i hallen minns jag däremot.

Renovering intresserade antagligen redan i barndomen, däremot minns jag att jag ofta strejkade när det kom till diskning och potatisupptagning!

Husen och traktorn i min barndom. 

Egnahemshuset byggt på sextiotalet av mamma och pappa, lekstugan och fähuset. Traktorn som jag i ettans växel fick köra från fyra års ålder under höbärgningen ute på åkrarna.

Djuren. Mjukisdjurssamlingen, katterna Måns och Molla och Herefordtjuren Max. Det var många djur som var mina vänner på den tiden. Tjuren Sebastian fick jag rida på och svartvita kossan Elvira stod alltid troget och väntade på skolbussen tillsammans med mig.

Barndomen minns jag som en lång vacker sommar. Vi bodde på landet, hade ett litet jordbruk, mina föräldrar var alltid hemma på gården. Jag byggde kojor, hade hemliga klubbar, gjorde tidningar, lekte mycket utomhus, sydde, pysslade och tyckte det var roligt när storasystrarna var hemma. Jag började dagis först vid 6 års ålder, trivdes inte så bra och längtade hem till de fria lekarna. Det fanns inte många barn i byn men som tur var hade jag en bästis i samma ålder som bodde nära oss och vi lekte nästan dagligen. 

Det var på den tiden när det inte fanns datorer, (jo men jag köpte en Commodore 64 i andra hand i tioårs åldern) vi hade fast telefon i huset och lördagsnöjet var att "åka ut och köra och se vart man hamnar". Vi hade 24 km till närmaste tätort och skolresorna från årskurs fem räckte en timme och fyrtiofem minuter varje dag. Bankbil, bokbuss och butiksbil kom med jämna mellanrum till byn. Väldigt sällan, ett par gånger i året besökte jag Jakobstad som barn. 

Det var ett bekymmerslöst liv och jag har många fina barndomsminnen. Sen dog min pappa, vi flyttade till stan, jag började konstskola, jag blev kär, vi gifte oss, vi hyrde hus, vi fick barn, vi köpte hus, vi fick barn, vi köpte ett hus till, vi fick två barn till, vi började bygga ett hus, vi startade ett företag och vi flyttade in i vårt hus och fick just ett barn till. Så kan det gå och fortsättning följer!

Een meisje

Den fina textgirlangen fick vi av Wilma Custers, stylist och skribent, som för några dagar sedan besökte oss tillsammans med fotografen Krista Keltanen. Een Meisje betyder "en flicka" och den frasen passar ju fint att hänga på väggen ovanför skåpet där vi förvarar Lisas tillhörigheter.

Sportlovsveckan

Vi har haft sportlovsvecka. Den har bestått av bland annat vanliga sköna hemmadagar, några sjukdagar, legobyggande, lek på höga höjder, pulkaåkning, villaövernattning, pippopcorn, läger, kalas och gäster från Holland och Helsinki. Delvis samma händelser i bilder:

Småsakerna

Renoverade gamla köksstolar

För många år sedan köpte vi tio stycken gamla stolar, det är sällan man hittar en sådan stor serie likadana exemplar. Jag har i lika många år tänkt renovera dem och dagarna innan Lisa kom satte jag igång.

Det är rätt så tidsdrygt arbete att skrapa bort färg av alla pinnar, slipa och måla så jag började med fyra stycken. I tisdags gjorde jag slutstrykningen och nu har vi fått placera in dem i köket.

Skulle stolarna ha haft en matt oljefärg som suttit bra tycker jag det hade räckt med att slipa dem men nu hade/har de en tjock högblank skarpsprucken färg i olika kulörer och jag valde därför att avlägsna all färg. Jag använde vår infravärmare, Speedheater, för att lätt kunna skrapa bort färgen och sen målades stolarna med Ottossons linoljefärg, "Vit Gräddton". 

Blandningen av stolarna runt matbordet fungerar rätt så bra så nu har jag nog inte så bråttom med att renovera de sex återstående stolarna.

Den första tiden

I fredags kom vi hem från BB. Vi fascineras av vår nya familjemedlem, följer med i rörelserna, tittar in i den djupa, sävliga babyblicken och begrundar det nya lilla livet.

Några BB-bilder och hemkomsten, hej lillasyster!

Vi vill tacka igen för alla gratulationer som kommit från alla håll, via bloggen, Facebook, sms och för vackra blommor och presenter! Så roligt att ni är så många som delar vår glädje!

En sådan här liten en berör, väcker tankar och känslor. Jag hade glömt hur mycket och jag tror att jag alltid brukar gråta dagen jag kommer hem från BB, så var det åtminstone denna gång. Lycklighetskänslor blandat med allt möjligt annat. Det är svårt att vara den förälder man vill vara men jag hopppas att vi ändå skall lyckas leda våra barn till att bli självständiga och vettiga individer som kan göra gott i denna både brutala och vackra värld. Förstås hoppas man innerligt att de skall slippa grymheter men också det är en del av livet.

Fina gåvor så som man, hem, barn och trygghet är verkligen inte alla förunnat. Jag känner en stor tacksamhet och tänker samtidigt på de som är ensamma, de som längtar efter barn, de som har förlorat ett barn, de som har sjuka barn, barn utan föräldrar. Orättvisor. Men denna värld är inte något himmelrike och de som har fått mera kan också förhoppningsvis dela med sig mera. De som har sett sorg har också fått en kraft som gör att glädjen, då den kommer blir extra stark.

Så till lite babykläder: Lisas farbrors stickade overall från tidigt 80-tal tillsammans med sockor som vi valde på BB, Marthorna som har stickat och skänkt, vad är nu bättre än lårhöga strumpor!

Vi har inte köpt nya kläder till Lisa, det går fint att använda de vi redan har (så har vi fått en del + Fpa:s babylåda) och dessutom är det ju bättre att alla kemikalier är borttvättade. Här är annars ett läsvärt inlägg av Underbara Clara om kemikalier och gifter i barnprodukter.

Våra färgklickar!

Lillasyster Lisa

I går föddes vår fina flicka, Holgers, Algots, Pärs och Bos lillasyster Lisa!

Efter vattenavgången fem på morgonen hände inte mycket förrän värkarna satte igång på allvar halv tolv tiden, fyra svettiga timmar senare tittade hon ut. Vi är så glada och tacksamma över ännu ett underverk! Tack för alla lyckönskningar!