När vi för sju år sedan köpte det lilla 1800-tals huset som först fungerade som bostad och sen också som vår butik, såg det ut så här i köket. Tapeterna var så fina och ändå så satte vi pärlspont i köket. Något som vi ångrar idag och aldrig skulle göra om. Men då man är entusiastisk och har fått ett nytt hus är det ibland som om ivrigheten tar över och man slutar att tänka förståndigt.
Därför råder vi oftast alla som köper ett gammalt hus att först bo in sig ett tag innan man gör för stora ingrepp och river ut allt. Sådant som man kanske senare inser att var alldeles fint och funktionellt precis som det var och dessutom var en viktig del av husets historia.
Här hade vi börjat på med lite köksskåp, huset hade inte vatten och avlopp så det drogs in.
Gissar att den här bilden är från december 2005, trångt men rätt så mysigt. Hade försökt utnyttja utrymmet i hörnet till max. Kylskåpet skulle få en trädörr men den kom vi oss aldrig för att bygga.
För att få lite mera luft och yta hade vi här byggt om det maxutnyttjade hörnet som bara blev ofunktionellt.
Mjölkpaus i vardagsstökigt kök.
Festmåltid i samma kök.
Ifjol på sommaren flyttade vi ut och köket revs delvis bort för att bli butikens kontor och packrum.
Ombyggnad igen.
Idag ser det ut så här. Inte färdigt, men när blir ett rum färdigt? Det fungerar.
Här kollar vi beställningar, mailar, sorterar och packar paket.
På väggen finns clips att fästa minneslappar i gällande olika kategorier och leverantörer.
Anteckningspapper finns på ett gammalt rivjärn. I hörnet har vi limmat fast gamla måttband för att enkelt få fram paketens volym som skall finnas med på försändelserna.
Få se hur det här rummet ser ut om tio år.
