22 februari 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
FOLLOWERS
POPULÄRA INLÄGG
-
Vi skall så småningom bygga en köksinredning, hittills är det bara köksön som är klar, förutom en dekorlist under bänkskivan som ännu fat... -
Vårt matbord har Christian gjort av gamla golvplankor. Ett billigt och grovt matbord som var enkelt att göra och passar bra så länge vi har ... -
Två väggar i barnens rum har vi inte klätt in eller tapetserat utan lämnat stockväggarna synliga. Vi har drevat varje fog lite extra. ... -
Loppisracet är en skattjakt och fyndande för de loppisintresserade men det är lika mycket en folkfest. Därför är vi glada över att kunna... -
Plötsligt händer det spännande saker! Här är det nu, det nya Lundagårdhuset! Vi börjar från början; en längre tid har vi insett att vår...
9 kommentarer:
Vackert! Trevligt! Och man går från din minikonstutställning med ett leende på läpparna :). Förklarande ord behövs inte alltid... Tack för att du ställde upp din konstutställning i mitt kök ikväll!
woow...vilka coola bilder :)
å missa nu inte......
S
A
T
U
R
D
A
Y
S
H
O
W
O
F
F
de e kul att vara med :)
VÄLKOMMEN
Håkan
Hejhej. Åh vilket underbart kök ni har. Och vilka fina stolar. Lilla Lisa är ju också så söt. Ha en fortsatt fin söndag ;)
/mia
Ett stort GRATTIS till lilla Lisa!
/Jenny
Fört & främst, grattis till det söta lilla nyskottet i familjen, såna fina bilder på henne och pojkarna, åh vad hon kommer att beskyddas utav dem;)
Snygga saker i hem, blogg och butik,som alltid,en förmåga av smak och energi som få!
Oj, så fina bilder!
En sak som jag kom att fundera på, ni som är en stor familj, deltar era barn i några ledda aktiviteter? Om inte, saknar dom det? Sedan en annan sak, som du kanske inte vill svara på här: har du dåligt samvete över något som förälder? Själv har jag bara tre barn och tycker det är svårt att räcka till tålamodsmässigt och tidsmässigt. Sedan kan jag också känna otillräcklighet att inte kunna ge dom allt de vill ha, t.ex. en vill börja med ishockey.. har inte råd med det. Tycker du verkar vara en så härlig och speciell person och jättekul att ni nu har fem barn!
Anonym: Tack för din fina kommentar!
Våra yngsta barn, fem och snart sju år deltar inte i några ledda aktiviteter och de har aldrig frågat efter något. De äldre snart tio och tolv år deltar i teaterkonst efter skolan, den ena spelar för tillfället gitarr och den andre fotboll. De har prövat på lite olika aktiviteter, däremot är vi inga "aktivitetsivrare" och inte har våra barn heller tjatat så mycket om att få börja med olika saker. De leker bra tillsammans. Men visst har de ändå frågat flera gånger om de får börja med bland annat ishockey och parkour och vi har bromsat lite och sagt att vi vill att de väljer att delta i sådant som de verkligen är intresserade av att testa, inte bara börja för att "alla andra håller på" men det är en svår balansgång. Visst är det också en kostnadsfråga när man har flera barn men billig sportutrustning kan man ofta köpa i andra hand. Vi önskar också att de väljer det som intresserar mest och inte för många aktiviteter. Leken är viktigast. När det gäller idrott tycker vi att det fort blir för mycket allvar, att leken försvinner när det blir träningar tre gånger i veckan och match på helgerna som börjar tidigare än skolan.
Jag har dåligt samvete över en hel del saker som förälder! Precis som du skriver så gäller det tiden och tålamodet, tror nog de flesta föräldrar mer eller mindre känner sig lite bristfälliga på dessa punkter.
Vi är hemma mycket och gör saker parallellt, barnen sitt och vi föräldrar vårt, det är helt bra men jag önskar att jag tog mig mer tid att verkligen umgås med barnen, göra saker, se dem, lära dem, bekräfta dem som de personer de är. Vi pratar rätt så mycket om "djupare frågor", visar kärlek, visar ilska, säger vad vi tycker och tänker men den där tiden tillsammans, både enskilt med varje barn och alla tillsammans, där känner jag att det brister. Naturligtvis i mitt tålamod också, fy vad jag kan bete mig fånigt ibland, känner mig ibland också väldigt egoistisk, att jag sätter mina egna intressen framom barnens. Usch.
När våra pojkar har varit mindre har nog tålamodet varit extra kort men just på den punkten tycker jag att det har lättat lite när de blivit äldre. Det blir annat att fundera på istället...
Lycka till med föräldraskapet! (Ups vilken maratonkommentar.)
Tack snälla för att du tog dej tid att svara med en "maratonkommentar"! Det är så intressant att höra hur andra familjer prioriterar och tänker! hälsn. samma anonyma
Skicka en kommentar