Läderfåtöljerna

Det är trevligt med bekväma sittplatser i köket, förutom vår träbänk och gungstol, som inte är så bekväma, så har vi haft en fåtölj stående i mitten. En är lite ensam. Jag har länge sökt efter två passande fåtöljer i läder och med tillräckligt låg rygg för att inte dölja köksön men inte så låga att de är obekväma. När jag hittade de här två för tio euro tillsammans via "findit" blev jag glad. De är riktigt slitna men det tycker jag passar bra in hos oss.

När barnen har somnat brukar vi ibland sjunka ihop i fåtöljerna och idka högläsning ihop. Han brukar också somna till sist. (Bilden är förstås fejkad, det ser ni ju på morgonljuset, nå det händer sig faktiskt någon gång att vi slår oss ner en stund på förmiddagen också då vi sällan har någon morgontid att passa.)

När jag hämtade fåtöljerna fyndade jag den gamla trumpeten på samma gång. Christian har faktiskt spelat trumpet i Purmo hornorkester i sina unga år så det låter helt okej då han tutar. Tillhörande väska kom med, två andra väskor hittade jag också i försäljarens förråd samt den gråa hatten med tillhörande ask. Min blåa klänning och hatt är gamla loppisfynd. Notera den matchande blå tejpen runt vår köksfläkt.

Hatten är stämplad med "Livräddningsorganisationen".

En ovanligt bra bild egentligen.

Mössan, väskan och statistiken

Jag köper inte lika mycket som förr från vår butik för vi har huset fullt och mer än vi behöver men ibland får vi in vissa saker som jag helt enkelt inte kan motstå. Som den här gröna mössan och pippikappsäcken.

Jag brukar falla för obetydliga, oanvändbara saker men de här två sakerna är ju dessutom funktionsdugliga och praktiska. Är det någon stickerska som känner till detta mönster eller något liknande? Mössan ser ut att vara rolig att tillverka.

Eftersom kappsäcken inte är full med guldpengar och jag tycker det är bra att hålla en låg konsumtionsnivå så har jag från och med årsskiftet börjat bokföra alla inköp vi gör förutom mat och andra hushålls/dagligvaror. En hittills enkel bokföring eftersom saldot i mitten av mars endast är fem par strumpor i nyinköp. Loppissaldot ligger för tillfället på 90,20€. 

Jag brukar komma på mig själv med att säga två saker rätt så ofta, det ena är "Vi är nästan aldrig sjuka". (Då tänker jag alltså på förkylning, feber och liknande, inte de kroniska varianterna och ålderskrämporna.) Därför har jag också börjat anteckna våra sjukdagar för att kontrollera om jag överdriver. Inga anteckningar har funnits i vårt familjestatistik-dokument under fliken sjuklingar förrän igår. Magsjuka 2 x pojke noterat, ujuj.

Den andra saken som jag brukar säga rätt så ofta är "jag är nästan aldrig till stan", så även stadsresor finns nu med i vår statistik. Hittills i år har jag bara varit två gånger till "stan", förutom två resor som jag sätter på arbetskontot och alltså inte räknar. 

Det låter kanske som överdriven dokumentation men samtidigt tycker jag att det är intressant att för en period studera sina vanor, vanor är ju just vanor som man inte oftast reflekterar så mycket över. En av våra vänner nämnde att han hade varit till "stan" två gånger i fjol, men han tyckte att det kunde ha räckt med en gång. Det är fint att man är nöjd med att vara på ett ställe och jag beundrar människor som klarar av att inte vara rastlösa och alltid på väg.

Samtidigt tycker jag förstås inte att man skall isolera sig. Ibland behöver man packa väskan och bege sig iväg för att samla nya upplevelser där det finns många människor. Men att packa en väska för en ensam- eller familjeutflykt till en skog eller en övergiven plats rankas lika högt på min drömreselista. Jag förstår att många kan tycka att det låter inskränkt, men alla upplever vi saker och ting på olika sätt under olika tider. Inuti mig finns så många rikt illustrerade bilder, berättelser och oförverkligade visioner att jag inte har behov av alltför mycket intryck utifrån, inte just nu i alla fall.

En kul detalj med tanke på det här med att inte åka någonstans är bloggkommentaren jag en gång fick efter att ha besökt bloggprisgalan i huvudstaden: "Nästa gång ni är i Helsingfors så bjuder jag gärna på kaffe." Ja, vanorna är som sagt olika, kommentatorn visste inte då att jag bara hade druckit kaffe en gång i mitt liv och att det var femton år sedan jag senast hade besökt Helsingfors.

Ettåring

Den här gamla vintageklänningen i mycket gott skick hittade jag nyligen för tre och femtio på loppis, passligt till ettårskalaset. Av faddrarnas dotter fick vi ärva koftan som visade sig passa perfekt till.

Vi firade med familjen på Runebergsdagen.

Och kalasade lite till i helgen.

Ett härligt år, vi fortsätter vidare med full fart!

Tre vintageklänningar

För en dryg vecka sedan hade vi bloggträff hos Sabinas, de har köpt mera mark till jordbruket och med marken följde en gammal gård som vi inledde träffen med att besöka. Vi körde längs krokiga skogsvägar i totalmörker och kom fram till en mycket vacker plats, åtminstone verkade det så av det lilla vi såg i skenet av våra ficklampor. Lång uthuslänga, gamla höga lönnar och Sabinas hästar i hagen utanför.

Vi gick runt och tittade i huset, på fotografier av de som bott där och visst ingav det en speciell känsla som oftast när man stiger in i ett gammalt hus. Vi travade också alla uppför den branta vindstrappan och väl uppe på vinden kunde vi se gamla kläder, överallt! Jag som redan var glad över besöket blev förstås ännu ivrigare. En del av oss tyckte nog att kläderna, mörkret och de slitna gardinerna i fönstren såg lite mindre trevliga ut. Innan vi körde tillbaka plockade jag med mig en hög med kläder som vi synade då vi kom fram till Sabinas.

För en billig peng köpte jag fyra klänningar och en kofta. Efter ett varv i tvättmaskinen kunde jag roligt nog konstatera att kläderna passade rätt så bra på mig. Vissa har lite hål här och där och är solblekta men jag tycker inte att det gör så mycket. Här är en stadig klänning som var i gott skick.

Lite sådär bondmora eller piga stuk.

Med en hatt och väska till så kan man skapa en lite annan känsla.

Den här blåa klänningen gillade jag speciellt mycket. 

Den har en vacker knäppning i ryggen.

Den skapar lite vardagsdramatik tillsammans med ett gammalt paraply i ett vanligt 2000-tals hemman.

Den här klänningen är helsvart och tyget speciellt, sådär svårdefinierat i materialväg.

Jag tänker att den kanske har varit en begravningsklänning. När man klär sig i gamla kläder så iklär man sig en historia och jag funderar på vem som har sytt den, vid vilka tillfällen den har burits eller så fantiserar jag ihop en berättelse.

Med accessoarer kan man förstärka sitt uttryck och i kombination med en gammal klänning kan det vara roligt att göra stilkrockar. Här krockar jag inte så mycket med en gammal hatt, knut och klocka men att inte eftersträva tidstypisk perfekthet gör det hela mer roligt och lekfullt.

Jamen det är ju så spännande med gamla kläder! Har ni gamla lumpor ni har tänkt kasta till ekosrosk så kan ni alltid ringa mig innan. Gamla kläder kan användas. Man kan klippa bort det som är söndrigt, lappa, laga eller bara använda delar av gamla kläder. Att kasta bort handsydda välgjorda detaljer bara för ett malhål i en fåll tycker jag är synd. Förstås kan man inte spara på allt men det finns mycket fyndiga lösningar och mönsterkonstruktioner som är en fin historiebit att bevara.

Bussigt blått och prima prickigt

När Juthbacka Teater sålde kläder och skor i somras blev det en hel hög handlat. Bland annat två par gamla skor i nyskick, de kostade två euro tillsammans.

Med roliga strumpor blir fina skor ännu festligare.

Blå kjol till blåa skor blir bussigt!

Färgfylla och mönstermylla

Ibland simmar färgvärlden och mönstren helt ihop på ett trevlig vis och jag blir alldeles till mig av att märka samband och fina kombinationer som är helt oplanerade och oavsiktliga. Ifall jag själv ingår i sambandet, som i bilderna här nere, ropar jag genast: kom hit med kameran! 

Två gånger kavaj

Det finns inte så stort utbud av herrkläder på loppis men alltid hittar man något. Kavajer är ett sådant plagg som man lätt fyndar. Dyra är de att köpa nya men i andra hand får man oftast ett väldigt lite använt plagg till ett mycket förmånligt pris. (Eller en hel kostym som jag tidigare bloggade om här.) Den här gröna kavajen kostade 10 euro på FRK-loppis i Seinäjoki.

Den randiga bomullströjan hittade vi för 50 cent också i Seinäjoki. Hatten är superfarfars (Christians farfar).

En "efterlyst-fånge-inspirerad" bild, bara för att det var roligt.

Här är en annan kavaj som inköptes för fem euro från Missionsstugan i Jakobstad, hängslena för 50 cent är också därifrån. Rancher-skjortan är loppisinköpt för över tio år sedan.

Skiftnyckeln är en bild av flera från en serie med bilder fotograferade i Nybränn Cigarrlådfabrik från 1994 av Peter Wiklund. Det svartvita gamla fotografiet är en bild köpt från ett dödsbo i Stockholm.

Gravidkläder och två par skor

Min senaste loppistur resulterade i några praktiska kläder och skor. När den runda magen bara varar några månader så tycker jag det är väldigt onödigt att köpa nya dyra mammakläder och satsar istället på second hand. (Har hittills gått upp sjutton kilo så ryms verkligen inte i mina vanliga kläder och behöver något att ha på mig.)

Koftan för fyra euro var jag glad över att hitta eftersom den innehåller 50% ull, nästan alla nya koftor nuförtiden är noppande akrylexemplar. Uj, något jag alltid undviker. Klänningen, Vila, kostade 1,50€.

Liknande skor har jag sökt länge, det var nära att jag skulle köpa nya men så hittade jag just dessa, ett par ecco-skor för tre euro, hurra!

Top och kjol för 1+3 euro. 

Dessa skor, nästan helt oanvända vintage, kostade fyra euro.

Sängen och barnet

Denna underbara babysäng som ursprungligen kommer från Vasa BB köpte vi på Juthbackamarknaden.




I början av året får vi förhoppningsvis någon att sätta dit också!
Med en växande mage så ryms man inte lika bra i sina vanliga kläder och då är det behändigt att köpa billiga plagg på loppis som man kan klippa i och fixa en ny passform. Den här klänningen passade rätt bra från början då den har en hög skärning, den kostade två euro, skorna fem euro och yllejackan är en gåva från Fia Lotta Jansson Second Hand.

Sängens fina fötter. På mina fötter har jag ett par andra nyligen inköpta tvåeuros-skor.




Med små förändringar kan man förändra ett helt uttryck, ett bomullsband kan bli en fin rosett runt halsen. Klänningen hade svarta knappar som jag klippte bort, sydde i nya gråa knappar och ritade trianglar på tre för att fånga upp samma mönster som på klänningstyget. För att kjoldelen skulle forma sig bättre runt magen sydde jag upp den i sidorna och knöt rosetter också där.

Blå klänning

Den här klänningen köpte jag i början av sommaren för 2,80 euro på Retro i Jakobstad.

Den är hemsydd och sådana plagg är extra roliga, de finns ju bara i ett exemplar. Jag har under åren samlat på mig en del gamla mönster och planerar ständigt egna klänningsmodeller och sådant jag skall brodera, virka och sticka. Tyvärr stannar det ofta vid planer men någon höstkväll skall nog ägnas åt textilt handarbete och inte bara fönstermålning!

Weekend jeansoverall

Den här jeansoverallen hör till mina äldre loppisinköp, köpt för 15 mark på loppis för över femton år sedan. Den har inte varit i så flitig användning, den kräver sitt tillfälle, men det känns verkligen som om man åker tillbaka några årtionden när man kryper in i den. (Den användes i produktfotograferingen till ACO för att få den rätta retrokänslan de ville ha.)

I håret har jag satt ett bälte som fungerar lika bra som hårband.

Skorna köptes för många år sedan för två euro på Juthbackamarknaden.

Och de i kombination med overallen, röksoffan och en orange plyschkudde passar på något sätt ihop...