Efter artikeln om oss i Hesari ställde en läsare följande fråga:
"Ihanalta kuulostaa... mutta miten ihmeessä kuusihenkisellä perheellä on varaa tällaiseen elämäntyyliin? Pelkkä rakennusprojekti syö varmaan huimasti rahaa."
(På svenska: "Låter härligt, men hur i hela världen har en sexpersoners familj råd med en sådan här livsstil? Bara byggnadsprojektet i sig slukar säkert massor av pengar.")
Svar: Det handlar om val och prioritering, för att ha råd att leva som vi gör har vi valt bort en hel del saker som andra kanske räknar som en självklarhet i en västerländsk livsstil.
Några exempel:
• Sedan vi blev tillsammans (för över 15 år sedan) har vi aldrig sovit på hotell eller varit på en utlandssemester längre än till Sverige.
• Vi köper mycket sällan nya saker och kläder. Behöver vi något tänker vi först om vi kan göra det själv, om inte, söker vi på loppis eller köper på annat sätt i andra hand. De flesta av våra kläder är reainköp, från loppis eller är hemsydda. Tror faktiskt inte vi någon gång köpt ett klädesplagg dyrare än 30 euro.
• Vi har ingen hemmabio anläggning, bara en tjock-tv med billigaste kanalpaket och vi sätter sällan pengar på teknik.
• Vi går inte till frisören, jag rakar håret på pojkarna och Christian klipper mitt.
• Vi har aldrig besökt ett gym eller en kosmetolog. Café-, bio- och krogbesök görs högst 2 gånger/år.
• Vi äger minimalt med sportutrustning.
• Vi köper billig men bra basmat, äter ute med familjen ca 1 gång varannan månad. Köper ofta mat med utgående datum och fryser in, vi röker inte och köper sällan alkohol. Det finns också en hel del onödiga saker som vi inte köper, t.ex. våtservetter, nagellack och liknande.
• Vi har inte villa, båt, husbil eller sittgräsklippare.
• Våra mobiltelefoner är av 39 euros varianten.
• Vi behöver inte köra många långa kilometer till arbetet utan kan gå eller cykla.
• Vi har inte anställt någon att bygga vårt hem och inte köpt ny komplett inredning till alla kvadratmeter med målet att allt skall vara klart inom ett år. Vi har hållit på med vårt hus i åtta år och det är långtifrån klart. Vi bodde sex år med hela familjen på sextio kvadrat. Det får ta sin tid det tar att bygga, fast tio år till, vi bygger vartefter vi har råd och använder mycket återvunnet material.
Skulle vi göra/köpa allt det uppräknade här ovan skulle vi säkert behöva några tusen till i månaden, båda arbeta minst 80 timmar i veckan med ett arbete som ger mer betalt än det vi håller på med idag och ha barnen i heltidsdagis.
Det har aldrig varit en lockande livsstil för oss och vi har istället valt att bygga upp vår egen arbetsplats kring det vi ändå skulle syssla med för att finnas nära till hands för barnen och delvis kunna arbeta hemifrån och bestämma våra arbetstider.
Det betyder inte att det är lätt och lite arbete att vara företagare med den livsstil vi har. Vi arbetar ändå säkert 80 timmar i veckan, men det känns inte alltid som arbete när man håller på med det man trivs med. Våra val betyder inte heller att vi inte vill göra något av det listade här ovan, det är bara sådant som vi valt att avstå från för tillfället för att kunna välja sådant som känns viktigare för oss just nu. All respekt till de som prioriterar annorlunda än oss, huvudsaken är att man vet vad man prioriterar, varför och att man verkligen vill prioritera det.
En av sönerna frågade en gång, "mamma, är vi fattiga? I kortfattad version svarade jag; vi har inte mycket pengar, men vi har så mycket annat som är mera värdefullt och rikt för oss än pengar. Klyschigt, men sant, och det är något vi är väldigt tacksamma över.
