Virkeskvalité och bostadsmässa

Allt var inte bättre förr men åtminstone det tätvuxna kärnvirket man snickrade med!

Man hade tillgång till gammal skog, avverkade rätt träd på rätt årstid och lät virket torka ordentligt. Nu hugger man unga träd året om som ofta vuxit snabbt och har liten andel kärnved, allt för den ekonomiska vinningens skull.

På bilden en gammal panel+planka underst och motsvarande ny panel+planka överst.

Nya paneler och plankor krymper och vrider sig, här har vi några skräckexempel, sågade från träd som vuxit på vår tomt. Att hitta bra snickarvirke idag är inte helt lätt, bäst är att besöka en lokal såg där man själv kan välja ut materialet eller fråga om råd.

Har man gamla fönster, dörrar eller plankgolv är de i de flesta fall bättre kvalité än nytillverkade och möjliga att underhålla i flera hundra år och väl värda att bevaras.

Att återanvända gammal virke är helt enkelt mycket smart. Kan man inte ta tillvara allt, kan man alltid använda delar.

I helgen besökte vi årets bostadsmässa i Kokkola. Där hittade vi inte så mycket tätvuxet kvalitetsvirke men dessa fina pinnar instuckna i en höghuslägenhet tilltalade oss.

Snyggt.

Bollarna och kudden var också fina.

Sommarens festklädsel

Sommarens festklädsel har bestått av enbart gamla kläder. Christians kostym kostade tio euro på loppis, slipsen 2 euro, skorna är hans pappas brudgumsskor och skjortan är inköpt för femton år sedan.

Min blus köpte jag för två euro, den hade långa svarta ärmar som jag klippte bort och sydde om lite för att få den att bli mer somrig. Kjolen var ett reafynd som jag köpte av fia lotta jansson second hand för 10 euro. Skorna och väskan kostade också två euro styck.







Åttaåringen tog bilder av oss i den gamla kohagen som finns på vår tomt.













Hemkomna mitt i natten från ett fint bröllop. Sommarnätter med dimma över åkrarna är så vackra att man inte kan gå och lägga sig genast.

Sommarens bästa gårdsloppis

Hos Caisa K. var det gårdsloppis förra tisdagen, helt klart sommarens bästa loppis jag besökt!




Fullt med härliga saker.




Har alltid gillat gamla klockor och fick nu utökat min samling.




Järnsängen blev köpt på en auktion i förra helgen. Allt det övriga fyndades på gårdsloppiset. Den fungerande brandsprutan var uppskattad.




De gamla hjulnaven kan bli fina ljusstakar och lampfötter.

En gåva

Jag fick en fin gåva, handarbetsmaterial, kläder, tyg, handarbeten, allt från en svunnen tid, vackra och inspirerande saker att ta hand om, vill genast sy en klänning och virka något av garnet.

Sommarhelg

Helgen i bilder.





















Tack för era fina kommentarer! Att läsa bloggar är inte högst på prioriteringslistan då solen skiner, ser fram emot att läsa ikapp lite och kommentera tillbaka någon regning dag, hörs, ses.

Hur har vi råd att leva som vi gör?

Efter artikeln om oss i Hesari ställde en läsare följande fråga:

"Ihanalta kuulostaa... mutta miten ihmeessä kuusihenkisellä perheellä on varaa tällaiseen elämäntyyliin? Pelkkä rakennusprojekti syö varmaan huimasti rahaa."

(På svenska: "Låter härligt, men hur i hela världen har en sexpersoners familj råd med en sådan här livsstil? Bara byggnadsprojektet i sig slukar säkert massor av pengar.")

Svar: Det handlar om val och prioritering, för att ha råd att leva som vi gör har vi valt bort en hel del saker som andra kanske räknar som en självklarhet i en västerländsk livsstil.

Några exempel:

• Sedan vi blev tillsammans (för över 15 år sedan) har vi aldrig sovit på hotell eller varit på en utlandssemester längre än till Sverige.

• Vi köper mycket sällan nya saker och kläder. Behöver vi något tänker vi först om vi kan göra det själv, om inte, söker vi på loppis eller köper på annat sätt i andra hand. De flesta av våra kläder är reainköp, från loppis eller är hemsydda. Tror faktiskt inte vi någon gång köpt ett klädesplagg dyrare än 30 euro.

• Vi har ingen hemmabio anläggning, bara en tjock-tv med billigaste kanalpaket och vi sätter sällan pengar på teknik.

• Vi går inte till frisören, jag rakar håret på pojkarna och Christian klipper mitt.

• Vi har aldrig besökt ett gym eller en kosmetolog. Café-, bio- och krogbesök görs högst 2 gånger/år.

• Vi äger minimalt med sportutrustning.

• Vi köper billig men bra basmat, äter ute med familjen ca 1 gång varannan månad. Köper ofta mat med utgående datum och fryser in, vi röker inte och köper sällan alkohol. Det finns också en hel del onödiga saker som vi inte köper, t.ex. våtservetter, nagellack och liknande.

• Vi har inte villa, båt, husbil eller sittgräsklippare.

• Våra mobiltelefoner är av 39 euros varianten.

• Vi behöver inte köra många långa kilometer till arbetet utan kan gå eller cykla.

• Vi har inte anställt någon att bygga vårt hem och inte köpt ny komplett inredning till alla kvadratmeter med målet att allt skall vara klart inom ett år. Vi har hållit på med vårt hus i åtta år och det är långtifrån klart. Vi bodde sex år med hela familjen på sextio kvadrat. Det får ta sin tid det tar att bygga, fast tio år till, vi bygger vartefter vi har råd och använder mycket återvunnet material.

Skulle vi göra/köpa allt det uppräknade här ovan skulle vi säkert behöva några tusen till i månaden, båda arbeta minst 80 timmar i veckan med ett arbete som ger mer betalt än det vi håller på med idag och ha barnen i heltidsdagis.

Det har aldrig varit en lockande livsstil för oss och vi har istället valt att bygga upp vår egen arbetsplats kring det vi ändå skulle syssla med för att finnas nära till hands för barnen och delvis kunna arbeta hemifrån och bestämma våra arbetstider.

Det betyder inte att det är lätt och lite arbete att vara företagare med den livsstil vi har. Vi arbetar ändå säkert 80 timmar i veckan, men det känns inte alltid som arbete när man håller på med det man trivs med. Våra val betyder inte heller att vi inte vill göra något av det listade här ovan, det är bara sådant som vi valt att avstå från för tillfället för att kunna välja sådant som känns viktigare för oss just nu. All respekt till de som prioriterar annorlunda än oss, huvudsaken är att man vet vad man prioriterar, varför och att man verkligen vill prioritera det.

En av sönerna frågade en gång, "mamma, är vi fattiga? I kortfattad version svarade jag; vi har inte mycket pengar, men vi har så mycket annat som är mera värdefullt och rikt för oss än pengar. Klyschigt, men sant, och det är något vi är väldigt tacksamma över.

Blogga mot hunger

Jag deltar i insamlingen Blogga mot hunger genom att skänka minst 5 euro (/50 kronor) till en organisation som verkar på Afrikas horn. Samtidigt uppmanar jag andra bloggare att också delta i kampanjen.

Kopiera den här texten i ett inlägg på din blogg om du också deltar i insamlingen.

Kampanjens facebooksida.

Röda korset Finland
Röda korset Sverige
Unicef Finland
Unicef Sverige
Radiohjälpen

Gammaldagstorg

Tillsammans med Malin på gammaldagstorg.







Ha, så värmeslagna vi ser ut på bilderna, det var faktiskt stekhett.




Halsband jag gjorde, bordsgrannarnas alster: Malins handtryckta produkter och Jaanas broderade tavlor.




Det kom moln men som tur var inget regn!

Sommarresan till systern

Av mina tre systrar bor mellansystern med sin familj 420 km från oss, det är inte ofta vi träffas men alltid väldigt roligt då det blir av. Förra helgen åkte vi dit när deras son och mitt fadderbarn konfirmerades.

I Kristinestad pausade vi och gjorde några loppisfynd.




Vi träffade också våra vänner som var på väg åt samma håll, vi matpausade ihop.




Min syster och hennes man är lantbrukare och har en dikobesättning med över 150 djur.
Barnen var alldeles förtjusta i att mata dem och hos mig väcker de alltid härliga barndomsminnen.




Så här fint fick vi bo! De har byggt en bostad i anslutning till ladugården.




Där finns också en konditionshörna och lyxig badavdelning.




Bättre grannar vid semesterboendet än tjurar kan man inte ha!




Familjens alla kossor, kalvar och tjurar finns uppsatta med namn på kylskåpet. Morgongröten kokas av dottern som själv maler rågflingorna för hand.




Konfirmationskaffet dracks ur dessa fina koppar.




Och här är konfirmanden!




Vi passade också på att titta på sådant som inte finns nära oss. Kullar, backar och berg till exempel är en sevärdhet, hos oss är allt platt. Här tittar vi ner i kalkbrottet i Pargas.




Om jag minns rätt är det ca en halv kilometer brett och två kilometer långt. Grävmaskinen ser ut som en liten pytteleksak.




Vi besökte också Åbo slott.








Barnen hade sparat pengar för att köpa lego i stan och när alla äntligen hittat vad de ville ha var tanken att vi skulle åka till en nöjes- och djurpark. Förstås körde vi fel och kom fram så sent så vi ansåg att det inte var lönt att betala in sig för två timmar utan åkte tillbaka till gården där vi hade mycket nöje ändå, att köra blåa "Hoppan" tyckte alla var roligt.




Att mocka hö på kärran med katten Emil var ett nöje som storligen gladde vår minsting.




De bor så vackert.
Prat och umgänge gör ju att man glömmer att fotografera allt fint. Till exempel de fönster min syster glasat, kittat och målat i sommar till skärgårdshuset från 1800-talet som de nu återställer i ursprungligt skick.




Kvällen innan vi åkte umgicks vi en stund med kossorna i hagen.