Nya utsikter

Våra grannar har låtit hugga ett litet skogsparti intill vår gård och vårt hus fick vidgade vyer.

Samtidigt när skogsmaskinen var på plats passade vi på att hugga några träd som skall sågas till byggmaterial som vi skall använda på vindsvåningen.

Mera arbete väntar också på andra sidan i vår skog. Efter vinterns och vårens hårda stormar har vi ett slagfält som måste röjas innan virket förstörs. Farfar har påbörjat jobbet, sågat stockarna i lämpliga längder och fört dem till sågen. I år kommer vi åtminstone att ha rejält med ris till en påskbrasa!

Lyckan är en gammal gård

Så här ser det för tillfället ut på min dataskärm, jag layoutar en tjock och härlig bok om hur det är att bo i Stundarsbyn. Boken är skriven av Sara Bergström och Linus Lindholm har fotograferat. Vill ni få uppdateringar med mera smakprov från boken titta in på dess facebooksida. "Lyckan är en gammal gård" utkommer i april.

Visst är det en lycka att få hålla på med gamla hus! I går tittade vi på bilder från rivningen och flytten av vår gamla gård. Här är stockstommen som tittade fram efter en lång period av rivning.

  

Barnen var så små när vi började och när jag ser bilderna nu så tänker jag på hur mycket damm de måste ha fått i sig när de lekte i rivningsavfallet. Det tänkte vi inte så mycket på då tydligen, fast vi hade munskydd ibland och barnen var mycket utomhus.

Det som är så bra med timmerhus är att man kan kapa bort eventuella ruttna delar och lappa i med nytt. Det fungerar inte lika enkelt med en modern konstruktion. Jag kan tänka mig att en del människor skulle ha blivit avskräckta av den här synen. Jag såg inget problem, bara potential och det färdiga köket. Bilderna är från vår storstugas vänstra och högra hörn.

Här är samma hörn tio år senare med ett kök som fortfarande inte är färdigt men fullt användbart. Mattan till höger fanns också i huset.

Dörren till köket som har samma plats idag. Den blågrå panelen är den som vi spikat på trappan i hallen, vi har också låtit nytillverka mer av samma panel som vi har använt både i resten av hallen och i glasverandan.

I söndags medverkade vi i programmet Pia & Peter som sändes i Radio Vega, temat var "renovera mera" där vi pratade om vårt byggprojekt. Det går att lyssna på här. Så länge vi lyssnade på programmet målade jag fyra fönsterbågar, i vardagsrummet nära datorn, så jag skulle höra något. Normalt brukar jag måla på köksbordet för lite bekvämare arbetsställning. 

Vi har inga innerfönster ännu på vinden så det är de som jag skall försöka få klart denna sommar, precis vad jag planerade ifjol också... men i sommar borde det vara rimligt. Det är ju bara det att arbetet är rätt så förutsägbart med fönster medan det är intressantare att renovera en möbel eller liknande. Men när man får haka fast ett färdigt fixat fönster med gamla beslag och bubbligt glas, visst känns det då att det har varit värt arbetet. 

Platsbyggd trappa

Ni kanske undrar om vi helt har slutat bygga, nej, nej, men det går lite trögt på byggfronten eftersom Christian fortfarande efter ett år har problem med fotlederna och inte kan arbeta eller stå långa stunder. Lillasysters ankomst har förstås förändrat byggtakten och storebröderna skall ha sin tid så det hinns inte med så mycket byggande på kvällarna. Men med vårljuset börjar det klia extra mycket i byggnerverna.
Vi har nu börjat klä in vindstrappan med originalpanelen som fanns i husets hall.

Ytan är fin, silverblågrå i tonen så vi planerar att bara stryka ett tunt varv med linolja över den så bevaras den gamla färgen. I kväll har jag pluggat trappstegens skruvhål och spacklat ojämnheter med linoljespackel. Byggmaterialet vi använt är delvis gamla upphyvlade golvplankor. Den lilla sängdelen framför trappan köpte jag på auktion för två euro, vi skall fästa den i trappan och göra ett lock så får vi en liten bänk med förvaring.

Mössan, väskan och statistiken

Jag köper inte lika mycket som förr från vår butik för vi har huset fullt och mer än vi behöver men ibland får vi in vissa saker som jag helt enkelt inte kan motstå. Som den här gröna mössan och pippikappsäcken.

Jag brukar falla för obetydliga, oanvändbara saker men de här två sakerna är ju dessutom funktionsdugliga och praktiska. Är det någon stickerska som känner till detta mönster eller något liknande? Mössan ser ut att vara rolig att tillverka.

Eftersom kappsäcken inte är full med guldpengar och jag tycker det är bra att hålla en låg konsumtionsnivå så har jag från och med årsskiftet börjat bokföra alla inköp vi gör förutom mat och andra hushålls/dagligvaror. En hittills enkel bokföring eftersom saldot i mitten av mars endast är fem par strumpor i nyinköp. Loppissaldot ligger för tillfället på 90,20€. 

Jag brukar komma på mig själv med att säga två saker rätt så ofta, det ena är "Vi är nästan aldrig sjuka". (Då tänker jag alltså på förkylning, feber och liknande, inte de kroniska varianterna och ålderskrämporna.) Därför har jag också börjat anteckna våra sjukdagar för att kontrollera om jag överdriver. Inga anteckningar har funnits i vårt familjestatistik-dokument under fliken sjuklingar förrän igår. Magsjuka 2 x pojke noterat, ujuj.

Den andra saken som jag brukar säga rätt så ofta är "jag är nästan aldrig till stan", så även stadsresor finns nu med i vår statistik. Hittills i år har jag bara varit två gånger till "stan", förutom två resor som jag sätter på arbetskontot och alltså inte räknar. 

Det låter kanske som överdriven dokumentation men samtidigt tycker jag att det är intressant att för en period studera sina vanor, vanor är ju just vanor som man inte oftast reflekterar så mycket över. En av våra vänner nämnde att han hade varit till "stan" två gånger i fjol, men han tyckte att det kunde ha räckt med en gång. Det är fint att man är nöjd med att vara på ett ställe och jag beundrar människor som klarar av att inte vara rastlösa och alltid på väg.

Samtidigt tycker jag förstås inte att man skall isolera sig. Ibland behöver man packa väskan och bege sig iväg för att samla nya upplevelser där det finns många människor. Men att packa en väska för en ensam- eller familjeutflykt till en skog eller en övergiven plats rankas lika högt på min drömreselista. Jag förstår att många kan tycka att det låter inskränkt, men alla upplever vi saker och ting på olika sätt under olika tider. Inuti mig finns så många rikt illustrerade bilder, berättelser och oförverkligade visioner att jag inte har behov av alltför mycket intryck utifrån, inte just nu i alla fall.

En kul detalj med tanke på det här med att inte åka någonstans är bloggkommentaren jag en gång fick efter att ha besökt bloggprisgalan i huvudstaden: "Nästa gång ni är i Helsingfors så bjuder jag gärna på kaffe." Ja, vanorna är som sagt olika, kommentatorn visste inte då att jag bara hade druckit kaffe en gång i mitt liv och att det var femton år sedan jag senast hade besökt Helsingfors.

Sportlovet

Förra veckan var sportlovsvecka, vädret var fantastiskt. Jag njöt av att räfsa löv, vi eldade skräp och jag började speedheatra en ytterdörr och göra andra typiska vårsysslor. I skogen har stenarna omringats med massor av vatten och blöta men roliga lekplatser har ploppat upp.

Vi gjorde en traditionell utflykt till sexsjön, skrinnade och grillade.

Glada miner, notera det alldeles snölösa landskapet i bakgrunden, lustig februarikontrast till isen.

Mönster och musik

För ett tag sedan sålde Purmo skola gamla undervisningsböcker och lite småprylar. Förutom en plåtburk, stoppur och hålstans köpte jag några böcker, bland annat en brodyrbok, en stickbok från 1949 och sångböcker. Mönstren och färgen i brodyrboken känns aktuell och kunde lika gärna ha varit tryckt idag som för femtio år sedan. 

Stickbiblioteket innehåller bland annat dessa snyggt illustrerade mönster.

Och stickade simkläder, bland annat en simdräkt med korsknäppning i ryggen.

Häftet "Våra visor" med skojiga illustrationer.

De rostfria kökstillbehören

Den senaste tiden har jag plastsanerat lite i våra kökslådor. Egentligen har vi inte någon gång använt så mycket plast i köket utan mest glas, porslin och rostfritt. Idag kategoriserade jag våra rostfria prylar (förutom de odiskade, vanliga bestick och kastruller) och fotograferade dem samtidigt.

Av de 55 fotograferade kökstillbehören räknade jag att 44 är loppisinköpta och 11 stycken är nyinköp. 

Tillredningskärl.

Redskap.

Mäta och matbereda.

Tillbehör.

Servera.

Dricka.

Förvara.

Överdimensionerat

Det är roligt med saker som är ovanligt stora eller små i förhållande till vad som ses som standardstorlek. Vispen i flaskan hittade jag nyligen på loppis och just på grund av dess storlek kunde jag inte låta bli att köpa den. 

Ommöblering förnöjer och nu har vi placerat pianot i köket. Nästan alla våra möbler är ännu på tillfälliga platser tills vi har byggt sovrum på vinden. Pianot skall vara i vardagsrummet i framtiden och här i hörnet skall det bli köksbänk med en gammal tallrikshylla av hörnmodell. (På grund av den kommande köksbänken har vi inte målat golvet ända till väggen.)

Nu hittar man vår datahörna i vardagsrummet där det senare skall byggas en platsbyggd bokhylla.

En annan sak av extra stor modell är den gamla glödlampan som hänger vid vår spis.

Ettåring

Den här gamla vintageklänningen i mycket gott skick hittade jag nyligen för tre och femtio på loppis, passligt till ettårskalaset. Av faddrarnas dotter fick vi ärva koftan som visade sig passa perfekt till.

Vi firade med familjen på Runebergsdagen.

Och kalasade lite till i helgen.

Ett härligt år, vi fortsätter vidare med full fart!

En dag på Stundars

I måndags spenderade vi en heldag vid Stundars, vi serverades mycket god mat och fick ta del av flera föreläsningar i Hemmergårdens fullsatta vindsvåning.

Sen blev det en rundvandring, först en titt på museiområdet som består av över sextio ditflyttade byggnader.

Inspiratörerna och gamla hus experterna Peter Båsk och Lars Sjöberg.

Vi fick också besöka några hem på Stundars bostadsområde där det för tillfället bor fjorton familjer i timmerhus som alla är flyttade till området.

Det här mäktiga gårdshuset är det senast flyttade huset till området.

Ett vackert gammalt skåp, det är alltid roligt att se möbler med originalfärg, allt för ofta stöter man på övermålade exemplar.

Trots att det var en väldigt gråmulen dag blir man alltid full av inspiration och byggiver när man har besökt Stundars och fått vistas i en sådan trevlig miljö. Pricka in ett besök om ni inte varit där!

Barnbilderna

Skall man bara publicera otydliga och anonyma bilder av barnen på nätet?

Vad man kan skriva och vilka bilder man kan publicera av sina barn i sociala medier har diskuterats i svenskfinland den senaste tiden. Eller det börjar vara ett tag sedan, jag är oftast lite sen att kommentera saker.

Jag har alltid tänkt ganska mycket på den här saken men som med så mycket annat i livet är det svårt att hitta en helt självklar och korrekt handlingsmodell. Kanske det skulle vara bäst att gömma barnen bakom hatten, inte skriva något eller visa någon bild överhuvudtaget på sina barn. Att inte ta en endaste risk.

Däremot kan jag tycka att ett värld utan barnbilder skulle vara en fattig värld. Att ett liv där man undviker allt som kan tänkas vara ens lite riskfyllt blir ett begränsat liv. Så vi har valt att visa bilder på våra barn. Däremot skriver jag inte mycket om dem och det är inte heller lika mycket mitt sätt att uttrycka mig. 

Vi vet inte hur nätlivet ser ut om tjugo år då våra barn är vuxna och vi kan inte förutsätta att de vill finnas dokumenterade på nätet, ändå bidrar jag just nu till det. Jag hoppas de kan förstå att de ingick i den vackra del av världen jag inte kunde låta bli att gestalta och dela med mig av. Kanske det är för egoistiskt tänkt, att ta mig friheten att "publicera mina barn" men jag har också valt att begränsa. Jag för inte dagbok. De personliga anteckningarna har andra böcker. Det här är fina fragment.

Dadelbollar

Vi har byggt vårt hus genom att försöka välja hälsosamma material och nu när huset står på sin plats och inte kräver lika mycket arbete har vi börjat fundera mera på andra hälsosamheter, t.ex. vad vi äter. Vi försöker mer och mer köpa ekologiskt odlad mat och dra ner på sötsakerna. Barnen har alltid haft godisdag men vi föräldrar har haft svårt att hålla oss till bara en dag i veckan... Nu har vi tänkt kasta ut det vita sockret för gott och hittills har det gått över förväntan, hoppas det håller i sig. Sen borde vi väl överväga någon form av motion också, men där är vi inte riktigt än.

Kokosbollarna eller dadelbollarna på bilden har blivit våra favoriter när vi vill äta något gott. Jag har inte utgått från något speciellt recept utan gör som när jag blandar färg, rör ihop efter känsla: ett paket dadlar kokas med lite förmiddagskaffe, någon sked kokosolja och lite honung rörs i, kakao och havregryn tillsätts tills en rullningsbar konsistens är uppnådd. In i frysen och mums så goda de sen är att äta!