Hur tänker du när du fotar?

För superlänge sen gjorde jag ett frågeinlägg och jag har inte ens svarat på alla frågor men svar skall det bli så småningom på allt ni har undrat. Jag delar upp frågorna lite så det inte blir för maffigt. Vi börjar på, anonym undrade:

-Hur tänker du (ni?) när du fotar? Dina bilder är helt underbara. Har du några tips om man (jag) vill lära sig fota så här fantastiskt vackert?

Roligt att du tycker om bilderna! Jag får oftast snabbt en väldigt tydlig bild i mitt huvud hur jag vill arrangera, ordna, beskära, ja helt enkelt skapa en bild när jag skall illustrera något eller när jag har fått ett uppdrag eller en idé. Jag tänker mycket i termer rörelse/ordning, kontraster, färger och känsla. Däremot kan det räcka lite längre att hitta den rätta bakgrunden, passande rekvisita osv. och förverkliga det hela. 

Då jag själv är med på bild är det oftast Christian som fotograferar (jag har inte ännu köpt en sådandär självutlösarmanick). Jag försöker förklara åt honom hur jag vill ha beskärningen på bilden, vad som skall vara med och inte och i vilken höjd kameran skall hållas för att bilden skall bli så som jag ser den i mitt huvud. Ibland fotograferar jag först snabbt en bild och visar honom hur jag tänker.

När jag fotograferar rum eller inredning försöker jag flytta på möbler och detaljer och beskära bilden på ett sådant sätt så den upplevs som harmonisk. Det kan innebära att jag flyttar på föremål några centimeter i taget hit och dit tills allt passar in. I ett hem fullt med prylar som vårt blir det extra svårt att få till en bra bild eftersom allt krockar med allt och bilden börjar lätt kännas rörig. Ändå tycker jag om maximalism och ett bra tips är att försöka hålla sig till mycket saker i en bild eller lite, mittemellan kan bli tråkigt.

Skall man fotografera folk är det förstås mycket tacksamt med lekfulla människor som lever ut sin personlighet genom bilden. Vill man ha bra bilder av människor är det enklast att fotografera sådana man känner eller har skapat en god kontakt till, de bjuder oftast på mycket mer än okänt folk om det nu inte är goda skådespelare man lyckats fånga.

Att gå nära och leka med perspektiv kan vara effektfullt. När jag fotograferade produktbilder för Acos retroflaska försökte jag också tänka in en berättelse i bilden.

För att få 70-tals känsla sökte jag passande omgivning och rekvisita.

Att jobba med kontraster ger spänning, här kontrasterar huden och lotionen bra mot traktorn och metallhinken.

De som har hängt med här ett tag vet att jag tycker om att samla och ordna saker. Att fotografera många saker av samma sort är ett enkelt sätt att få något att se bra ut,  ser det inte bra ut så bildas åtminstone ett helt nytt mönster. 

Det blir en bild i bilden.

Udda föremål ihop är roligt att leka med och att försöka fånga eller skapa en rörelse i bilden gör den ofta intressantare.

När jag fotograferar knäpper jag inte några bilder utan massor. Speciellt om det är människor som skall vara med på bild och det finns tid att tillgå. Har man tagit hundra bilder är chansen större att man får en bra bild än om man bara har tio bilder att välja mellan. Förstås raderar jag de dåliga bilderna så jag hittade inte så bra exempel att visa men här ser ni en gammal bild jag fotograferade till hemsidan. Vi fotograferade som vanligt många bilder med kameran på stativ och rätt så dåligt ljus. Som tur är går det mesta att rätta till i Photoshop.

Jag använder mig av Photoshop när jag redigerar mina bilder, där finns det helt otroligt många möjligheter att förbättra sina bilder och göra effekter. Googlar man hittar man bra Photoshoptips och lektioner i bildbehandling. Jag använder mig själv ganska mycket av actions eller funktionsmacron, effekter i flera steg som man genom att trycka på play får utförda i ett huj. Man spelar alltså in de redigeringssteg man ofta gör eller tycker om för att spara tid då man vill göra samma sak flera gånger. Det finns också massor av färdiga actions att köpa eller ladda ner gratis om man inte vill eller kan göra egna.

Vill man ha bra bilder så skall man inte ha kameran i ett skåp utan ha den med sig och vara beredd. Mitt i allt händer det. Hos oss händer det saker hela tiden, det är upplagt för bra bilder men det kräver ändå mer än ett knapptryck så sällan blir det så mycket fotograferat i alla fall. 

När Instagram har gjort entré så har det här med bildflöde och bildkommunikation fått ytterligare en betydelse. Jag har inte ännu blivit helt Instagrambiten men visst är det ett mycket behändigt sätt att kommunicera. Oavsett vilken form man än inhalerar bilder så tror jag de flesta är överens om att bilder har stor betydelse och det viktigaste är att lyckas förmedla ett budskap och spara på minnen.

Fialottajansson-kalender 2014

Jag har alltid tyckt mycket om kalendrar, almanackor och dagböcker. Ställen att skriva ner viktigheter i. För två år sedan lät jag också trycka en kalender med hus som jag hade ritat. Det skulle vara roligt att göra en ny men rittiden har inte infunnit sig i år. (Däremot kan man ännu köpa bilderna som fanns i den kalendern, maila vid intresse.) Jag blev därför glad att se Sofies snygga handritade väggkalender för 2014, klicka er in till Fialottajansson och beställ en egen!

En svart Mini-Morris

En äldre man besökte vår butik en dag med en sådan här tjusig bil. Förutom gamla möbler och motorcyklar så renoverar han bilar.

Han ville inte vara med på bild själv men förevisade gärna sin lilla pärla.

Min första egna bil var en WW-bubbla och den här bilen väcker riktigt trevliga minnen då de påminner mycket om varandra. Förstås fanns det en hel del nackdelar, till exempel vintertid när jag skulle köra hundra kilometer för att hälsa på Christian, då var det minsann kallt och det gällde att sitta med isskrapan beredd hela tiden eftersom vindrutan isade fast hela tiden.

Jag är ändå väldigt förtjust i den här typen av bilar. Den här har elhissar installerade vilket förstås verkar lyxigt. Jag kan inget om bilar men kanske man till och med kunde få fixat till en sådan här gammal bil riktigt komfortabel, också för året runt bruk. Eller det kanske är ett brott om man frågar en bilrestaurerare. Hur som helst så är den väldigt snygg!

Tre vintageklänningar

För en dryg vecka sedan hade vi bloggträff hos Sabinas, de har köpt mera mark till jordbruket och med marken följde en gammal gård som vi inledde träffen med att besöka. Vi körde längs krokiga skogsvägar i totalmörker och kom fram till en mycket vacker plats, åtminstone verkade det så av det lilla vi såg i skenet av våra ficklampor. Lång uthuslänga, gamla höga lönnar och Sabinas hästar i hagen utanför.

Vi gick runt och tittade i huset, på fotografier av de som bott där och visst ingav det en speciell känsla som oftast när man stiger in i ett gammalt hus. Vi travade också alla uppför den branta vindstrappan och väl uppe på vinden kunde vi se gamla kläder, överallt! Jag som redan var glad över besöket blev förstås ännu ivrigare. En del av oss tyckte nog att kläderna, mörkret och de slitna gardinerna i fönstren såg lite mindre trevliga ut. Innan vi körde tillbaka plockade jag med mig en hög med kläder som vi synade då vi kom fram till Sabinas.

För en billig peng köpte jag fyra klänningar och en kofta. Efter ett varv i tvättmaskinen kunde jag roligt nog konstatera att kläderna passade rätt så bra på mig. Vissa har lite hål här och där och är solblekta men jag tycker inte att det gör så mycket. Här är en stadig klänning som var i gott skick.

Lite sådär bondmora eller piga stuk.

Med en hatt och väska till så kan man skapa en lite annan känsla.

Den här blåa klänningen gillade jag speciellt mycket. 

Den har en vacker knäppning i ryggen.

Den skapar lite vardagsdramatik tillsammans med ett gammalt paraply i ett vanligt 2000-tals hemman.

Den här klänningen är helsvart och tyget speciellt, sådär svårdefinierat i materialväg.

Jag tänker att den kanske har varit en begravningsklänning. När man klär sig i gamla kläder så iklär man sig en historia och jag funderar på vem som har sytt den, vid vilka tillfällen den har burits eller så fantiserar jag ihop en berättelse.

Med accessoarer kan man förstärka sitt uttryck och i kombination med en gammal klänning kan det vara roligt att göra stilkrockar. Här krockar jag inte så mycket med en gammal hatt, knut och klocka men att inte eftersträva tidstypisk perfekthet gör det hela mer roligt och lekfullt.

Jamen det är ju så spännande med gamla kläder! Har ni gamla lumpor ni har tänkt kasta till ekosrosk så kan ni alltid ringa mig innan. Gamla kläder kan användas. Man kan klippa bort det som är söndrigt, lappa, laga eller bara använda delar av gamla kläder. Att kasta bort handsydda välgjorda detaljer bara för ett malhål i en fåll tycker jag är synd. Förstås kan man inte spara på allt men det finns mycket fyndiga lösningar och mönsterkonstruktioner som är en fin historiebit att bevara.

Never lose hope

Fina Lina har fått cancer. Uttrycksfullt och vackert sätter hon ord på det tunga hon och hennes familj går igenom, läs hennes blogg här. Du kan stöda cancerforskningen genom Linas insamling.

Du kan också stöda cancerforskningen genom att köpa den snygga affischen "Never lose hope" från Highway Design.

Tänk också på att stöda framtiden genom att reflektera över kost, miljö och livsstil. Lina tipsar om boken "Anti cancer" av David Servan-Schreiber, en bok att sätta till läslistan!

Paola Suhonen ja Anu Tuominen

I går var jag på föreläsning med Paola Suhonen. Det är alltid så uppfriskande med folk som handlar och gör sin egen väg. Som utgår från något mot något.

Samma dag blev det ett besök till Anu Tuominens utställning i Tobaksmagasinet som också är en mycket inspirerande kvinna.

Hennes konst talar direkt till mig, den för ett språk som jag förstår.

Missa inte utställningen, ni har ännu tre dagar på er!

Höstlovet

Förra veckan hade vi höstlov, förra veckan hade jag också tänkt blogga men de dagarna rullade iväg till allt möjligt så det blev inte av. Här kommer nu i alla fall lite höstlovsbilder.

Barnen har börjat ta sig till allt högre höjder, jag tycker det skulle räcka med några meter men de klättrar förstås hur högt som helst i våra gamla granar.

Vi ordnade en legotävling. Alla fick bygga två gubbar på var i smyg som vi satte i en burk. Med två röster på var röstade vi sedan fram en favorit. 

Lisa visar också ett stort intresse för lego och får vara med och bygga ibland.

Vi besökte simhallen och Lisa fick plaska på i en bassäng för första gången, hon var lite skeptisk till först men efter ett tag förstod hon att roa sig.

Lisa har börjat krypa och det är så roligt att se allt nytt som hon lär sig.

Full fart mest hela tiden.

Vi försöker äta godis sparsamt, barnen har godisdag och ibland får vi förstås ta emot klagomål om att de får för lite godis. Under höstlovet gjorde vi undantagsvis en godisöverraskning. Vi köpte massor med godis som jag en kväll snabbt plockade ut i ett roligt mönster på köksbordet så länge Christian såg till att barnen inte kom till köket. 

Sedan ringde vi i vår gamla mässingsklocka vi har på väggen och ropade "kom och titta, kom och titta, det är något på köksbordet". Barnen fick varsin papperspåse och fick turvis plocka en godis i sin påse. (Lisa fick en majsbåge!).

Att stänkmåla en vägg

Vi har tre vita väggar i vårt hus, egentligen två för mycket. Det kunde räcka med en. I helgen kom jag på att jag skulle måla den ena vita köksväggen eftersom jag ville hänga upp ett gammalt fint skåp. Jag tyckte inte att skåpet alls passade att hänga på en vit vägg så på kvällen blandade jag till en limfärg. 

Jag plockade fram de pigment vi hade hemma, zinkvitt, krita och kimrök från en gammal brun papperspåse. Jag blandade ihop en del trälim och fyra delar vatten. Man kan använda sig av pärllim eller cellulosalim för att göra färgen på äkta gammalt vis men får man fläckar på en sådan yta får man inte bort dem, vilket inte passar så bra i en småbarnsfamilj. Håller man limmängden till max en femtedel hålls ytan ändå diffusionsöppen.

I lim-vattenblandningen hällde jag zinkvitt och krita tills det bildades en ö på ytan, pigmentet skall dra i sig under natten utan omrörning. Det svarta pigmentet blandade jag i en separat burk för att sedan hälla i den vita blandningen tills önskad grå nyans hittades.

Följande morgon började jag måla.

När hela väggen var klarmålad på eftermiddagen blandade jag till tre olika färger att stänka på väggen. (Pigment i limblandning). Jag tillsatte lite sinol i dessa färger för att de skulle torka snabbare och inte börja rinna. Som stänkmålningsredskap gjorde jag en björkkvast.

Jag började med att stänkmåla den mörkaste färgen. Mellan varven var det förstås allmänt stök, matlagning, amning och MGP-final.

När barnen var nattade fortsatte jag med den gulbruna och vita färgen. För bästa resultat så borde man stå lite längre från väggen och sprätta till ordentligt men då vi bor i köket så tog jag det lite försiktigare.

Det är omöjligt att undvika prickar överallt. Det sprätter en hel del bakåt. Man borde ha mössa också. Hade täckt in tak och golv ca en meter men nog hittar jag ännu lite prickar här och där att skura bort.

En närbild på prickarna, ojämnt, och just det ojämna tycker jag att ger ett trevligt livfullt intryck.

På avstånd ser väggen ändå rätt så jämn ut i mönstret.

Limfärgen är torr på ungefär en timme så samma kväll som jag hade målat hängde vi upp den gamla hyllan som har samma färgton som väggen.

Det känns riktigt hemtrevligt med en stänkmålad vägg, en teknik som traditionellt sett passar bra in i vårt hus.

Bedårande bohag

I går kånkade jag och Mia möbler hela dagen. Vi har köpt en hel del inventarier från ett gammalt hus till butiken.

När vi har lastat ut liknande inköp brukar vi snabbt gruppera en del av sakerna och fotografera dem innan vi plockar in allt i butiken.

Oftast blir det en allmogegrupp och en retrogrupp. Nuförtiden publicerar vi alltid liknande bilder på butikens Facebooksida, ni som är intresserade av dessa kan titta in här. Om man gillar sidan så borde man få uppdateringarna automatiskt på sin tidslinje.

Med på köpet får vi oftast höra intressanta personporträtt eller levnadsöden. I det hus vi besökte igår fanns en kammare med mörka tapeter, en spis och känslan i rummet var verkligen speciell. Vi fick höra att det en tid hade bott en hel rysk familj i just det rummet. I huset bodde också en familj med åtta barn vars föräldrar båda dog i tuberkulos. Mostern flyttade då till gården och tog hand om barnen och jordbruket livet ut. Det känns alltid stort att höra liknande berättelser och de fyller minsann på tacksamheten över allt gott man själv har fått.